Det är mycket nu.
Det blir lätt så när man helt plötsligt blivit festfixare a´la Johan Petrén och är med och pillar i fyra kalas. Fyra! Jag vet! Hur kunde det bli såhär?
Det är sådana tider som man glömmer bort att blogga, plugga, fingra på sin kamera och raka sig under armarna så att kollegorna tvingas få stirra in i kaktusliknande armhålor.
Men jag lyckas åtminstone fixa present till blivande sexåringen, beställa tårta, andas lite ibland, och packa de där förbaskade gympapåsarna. Dom som man håller på med mest hela tiden känns det som. Varvat med simväskor förstås. Är det det som är att vara vuxen? Att packa gympapåsar? Vad vet jag?
Bråda dagar är det iallafall. Men jag finns fortfarande kvar här. Då och då.
Tack för att Ni fortfarande hänger kvar här.
(Bild lånad från Oskar&Ellen)
3 kommentarer:
Det där med kalas ja...tur man har en almanacka att skriva in allt man ska komma ihåg...kram Diana
Haha, kaktusliknande armhålor! Ja, ibland går det för fort allting, men om det är roliga saker så får man vila lite emellan och ta nya tag. Lycka till med kalasandet! Kram!
Ja du de där kaktusliknande armhålorna känns igen :) det gäller att ta på sig långärmat. Faktiskt igår när jag tittade mig i spegeln så var jag bara tvungen att ta fram rakhyvlen, jag fick en så fånig tanke som att "tänk om jag blir så sjuk så jag måste in till lasarettet då kan de ju bara inte få se mig så här" :).
Hoppas det lugnar ner sig för dig snart så att du får lite tid till att andas.
Ta hand om dig! Kram Jennifer
Skicka en kommentar