Det är svårt att erinra sig om sina löften till sig själv,
när treåringen hoppar jämfota av glädje över att få fika på tu man hand med sin mamma.
En hel eftermiddag tillsammans. Bara hon och jag.
Så vi sitter där. Brevid varandra i Mimmas rödklädda soffa. På nåder av storebror.
"Det är okej om ni äter en chokladbulle. Eller en kanelbulle.
Det går bra. Men ni får INTE äta nån tårta eller bakelse."
"Det är okej om ni äter en chokladbulle. Eller en kanelbulle.
Det går bra. Men ni får INTE äta nån tårta eller bakelse."
Så vi mumsar kladdkaka, med grädde och jordgubbar.
Och tänker att det kan väl inte räknas som bakelse, eller hur?
Och tänker att det kan väl inte räknas som bakelse, eller hur?
Vi kramas och tuggar. Och kramas och mumsar.
Och så skrattar vi hjärtligt åt filmer som jag hittar i min mobil.
Där hon som liten bebis tokdansar i sin bilbarnstol.
Därefter "lär" hon mig att det finns krokdiler och hajar i Thailand.
Och att kisset blir gult, för att man ätit majs (!?)
Och jag njuter i fulla drag, fast jag brutit mot hälsolöftet.
Jag är så lycklig över vår stund här och nu.
Då det är hon och jag mot världen.
Och att inget kan stressa oss för stunden.
Tänker att, ibland kan det onyttiga vara nyttigt.
Feel-good and happiness är som balsam för själen.
2 kommentarer:
Absolut! Mitt motto är att när man väl äter något onyttigt då ska det vara riktigt gott och man ska njuta av det (utan dåligt samvete). Kram
Ja du ser vilken karaktär jag har av detta slag, fikanörd som jag är. Men på det hela taget kör vi mera motion, mindre fika :-)
Kram
Skicka en kommentar