Ja inte nu. Men sen. Till våren.
För jag kan liksom bara inte låta bli.
Att örla runt bland lökarna, fast de exalterade barnen skriker efter
onsdagsfika och Halloweenutställningen.
"Nu, mamma. NUUUUU!!!"
Slår dövörat till, tar några lökar och stoppar ner i en påse.
Svarta och vita.
En kombo som jag verkar ha snöat in på. Sist av alla.
Jag kan inte låta bli att förtränga den bistra vintern.
Den tiden då jag helst bara vill gå i ide.
Sova i månader och sen få vakna utsövd när tulpanerna står i blom.
Så jag planerar och planterar. För att vara redo när våren väl knackar på dörr´n.
2 kommentarer:
Ja man kan ju alltid pigga upp sig med lite fina vårlökar som man vet ska stå i blom när ljuset kommer åter. Fint foto. Kram Helena
Ja visst ja, dags att sätta lökar. Tack för knuffen. Får se om jag hinner.
Kram Lena
Skicka en kommentar