Jag är tillbaka till rutinerna och självständigheten. Bacillerna har lugnat ner sig och en efterlängtad vardag har kommit tillbaka. Slungades hastigt in i feberdimman, men kom tack och lov ganska snabbt därifrån - likt en boomerang.
Kände mig faktiskt så bra (oväntat), att jag och E gick iväg till rytmiken idag.
Åhhh, hon gillar det, den lilla! Åtminstone alla sångerna där man får klappa på huvudet, händerna osv. När barnen skakar loss med sina instrument krypar hon upp i mitt knä och väntar tills "oväsendet" är över, kanske tycker hon det blir för högt? Många andra barn jublar och springer runt och "snor" maraccas av varandra, men inte E. Däremot var hon väldigt villig att gå till "fröken" och lämna tillbaka dom i korgen när det var dags för inlämning. Jojo...
Fikan efteråt, är förstås oxå kul. Mat är alltid gott, iallafall i hennes lilla kropp. Hon sitter länge. Tuggar lite, kollar på kompisarna, tuggar lite till.. Hon är alltid sist. Jag vet inte om hon äter mest eller om det är för att hon måste kika runt mellan varven. Sist är vi i vilket fall. Men vad gör det? Vi har ingen brådska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar