Om gräset är grönare på andra sidan?

 

När jag var liten, önskade jag att jag var vuxen. Vuxen, så att jag kunde gå och

lägga mig när jag ville äta glass och godis när som helst.

Nu när jag är vuxen önskar jag ibland att jag fick vara barn igen. Så att jag slapp alla måsten

och bara fick leka med fina prinsesskläder. Och att nån såg till att jag kom i säng i tid.

Men nu är jag vuxen med måsten...

 

Den här veckan ägnas bara åt att få ihop vardagen med vuxensaker. Ingen ta-hand-om-mig-själv-tid.

Jag vet, det är fullständigt ute. Fullständigt omodernt.

Löpning eller annan form av konditionsträning finns inte med på kartan. Såvida man inte räknar med 

springa-fort-så-f*n-från-kassan-och-hämta-varor-som-jag-glömt-och-tillbaka eller

öppna-prasselpapper-på-praliner-och-stoppa-dom-i-munnen.

För isåfall, då har jag motionerat några gånger den här veckan. I båda grenar. Det har jag alldeles bestämt.

 

Men visst, om jag hade varit barn hade jag inte fått springa i affären utan irriterande blickar eller tillsägelser. Och absolut inte fått äta godis mitt i veckan. Nä, verkligen inte.

Gräset är kanske inte grönare på andra sidan. Men det verkar vara lite lugnare i vinden där. Lite mer stiltje.