It ain´t weekend, til it´s weekend

Det är nästan så att jag är lite bölfärdig.

Över all vänlighet och stöttning,

gällande ungdomars idrottsverksamhet.

Det fanns inte med på beräkningskartan,

att så många ville shoppa delikatesser och lottor.

Tack!

Verkligen!

💓

Idag är det fredag.

Och fika.

Taaaa-daaa!

Och efter två fredagar med 

väninne-fikor-och-fina-komma-värdefulla-vuxen-samtal

så hänger jag idag med en annan donna.

Är det nån som vågar gissa på vem?

Jo här hänger vi,

på St. Jacobs stenugnsbageri.

Ett litet kvartersfik,

mitt inne i ett lägenhetsområde.

(Inne i den där stora farliga staden.)

Och tuggar på de mest underbara bullarna.

Vilka kan vara Sveriges bästa.

Mmmmmmm...... 

Hmmmmm....

Oh.My.God!

Och mitt sällskap -

Taaa-daaa!

Lil´sis!

Som vanligtvis hänger i gympahallen på fredagar.

Men som känner sig lite risig i nacken.

Och då är det ju lika bra att ta vara på eftermiddagen,

och slå till på stort.

Fredag alltså.

It ain´t weekend, til it´s weekend.

And a fika has landed in my stomach.

Peace!

Får jag lov att bli lite lätt förbannad?

Jag har alltid tänkt att jag inte ska bli så här.

Just här.

Inte bli politisk.

Men nu råkar jag bli det.

Politisk.

Råkar gå i åsiktskorridoren.

Och bli lite lätt förbannad.

Jo jag kan förstå att man kan känna sig besviken.

Upprörd.

Lurad.

När någon man älskar och avgudar, visar sig vara "otrogen".

När en fotbollsikon, byter sida.

Provocerande? Absolut!

Men vad som provocerar mig ännu mer är detta hat.

Hatet som leder till vandalisering.

Till smutskastning.

Är det sådant vi vill lära våra barn?

För nog är det väl vi vuxna och samhället (inte bara skolan) 

som måste vara förebilder för våra barn. 

Bjuda dem på sjyssta värderingar?

Är det rimligt att samhället lägger så mycket pengar 

på den manliga "sportkulturen"?

Att en staty kan få bekostat skydd,

medans kvinnor som utsätts för våld och trakasserier blir utan?

Att det läggs åtskilliga miljoner varje år på polisbevakning vid högriskmatcher?

Sådant som istället skulle kunna rädda kvinnoliv?

Eller?

Så jag bara undrar, 

varför allt detta hat?

OCH - får jag lov att bli lite lätt förbannad?

Amen.

Om man nu gillar julen, är det här ett måste

Barn nummer 2.

Som egentligen är nummer 1.

I ordningen.

Han är också en rackare på att träna.

Fotboll och innebandy.

En sisådär fyra till fem gånger i veckan.

Plus en match eller två därtill.

Jo men ni kan ju tänka er varför tvätthögen aldrig tar slut.

Med två sådana atleter i hushållet. 

Ni som känner honom, vet att han har drömmar om SSL.

Svenska.Super.Ligan.

Slash Innebandy.

Just nu går han runt och säljer juliga saker för att stötta sina klubbar.

Bingolottor till uppesittarekvällen.

Eller kalendrar som varar ändå julafton.

(Höllvikens innebandyförening - nästa station; Gothia Cup)

Och till det passande mumsiga delikatesser 

som salamisar, chokladisar, ostisar, laktritsar

och olivoljisar.

För att kunna åka på fotbollsläger i sommar.

(BK Höllviken)

Och förhoppningsvis till varmare breddgrader.

Yeay!

Ja men ni hör ju,

en Bingolott,

en kalender

en liten delikatess på det

och hela december är klappat klart.

Inget konstigt alls.

Så ropa hej vetja,

stöd killarnas föreningsliv

och beställ gärna något juligt av vår alldeles egna

salesman.

När man kan tro att "någon" har slagit nåt hårt i huvudet

Det nalkas söndagsnattning igen.

Jag kletar på lite dyr forever-young-kräm runt ögonen.

Jag har redan blivit så gammal att minnet sviker mig.

Minnet motarbetar min tilltänkta kvällsrutin

och jag ser att bäst-före-öppet-tiden redan passerat.

6M....

Med tanke på priset borde det stå 

6Y....

En helg går alldeles för snabbt.

Ena stunden badar man kallbad i Öresund.

Andra stunden smyger söndagsångesten sig på.

Man trycker i sig tre (!?) nybakta lussebullar på tvären

och man kör hushållsmaraton in i det sista.

Chop-chop!

Jo grannar, vänner och folk runt omkring

kan ju tro att jag slagit nånting hårt i huvudet.

Jodåsåatt.

Hon som, normalt sätt, lider av julstress

och nästintill avskyr julen.

Jo hon lägger in racerväxeln

och åker och köper en ny adventsstjärna,

putsar fönster,

pyntar med julbelysning

OCH

bakar lussekatter.

För den här gången,

 har hon gett sig tusan på att hon ska förekomma 

advent och julen.

Och inte tvärtom.

Jepp!

Drömmar. Och lättja

Den där bilden.

Det är nåt särskilt med den.

Det är jag.

Men ändå inte.

Det är hon.

Men ändå en mini-me.

Vi är lika på många sätt.

Men när det kommer till moves, rörelse,

då är hon på en helt annan nivå.

Spelar en annan division.

Hon tränar sex gånger i veckan.

Jag - en, kanske en och en halv.

Jo det finns dem som tror att jag är jättesportig.

Det är jag inte.

Inte just nu.

Iallafall.

Nu är jag mer very-much-comfort-zone.

Träning är mer ett nödvändigt ont.

Jo det är fantastiskt skönt efteråt.

När man stretchar och så.

Det är liksom min grej.

De där sista tio minuterna på passet.

Men jag fattar ju att jag mår mycket bättre i kropp och knopp

om jag rör på mig.

Att det är en god strategi för att orka.

Så det gör jag.

Förra veckan tex,

drog jag på yoga. 

Och sån träning är ju precis som allt annat 

- färskvara.

Jag som en gång i tiden haft bra fokus, 

på tredje ögat,

under meditation,

tänkte bara på hur jag skulle lösa min-närmsta-världs-bekymmer.

Och på att äta Polly.

Lat och bekväm alltså.

Med drömmar om att bli Miss Sporty igen.

Fast idag kör vi bad på Kallis.

Nästan som ett träningspass.

Eller?

Att inte veta om det är en skröna eller ej

Det är knappt att man tror det.

Att det bara gått två veckor.

Sen vi lämnade ett tjugofemgradigt och soligt Spanien.

För att några timmar senare,

 inta Kastrups flygplats.

Sjugradigt.

Pissregnigt.

Och det värsta av allt -

julpyntat!

Må det finnas ett djupt hål för julgranar,

som väntar vid bagageutlämningen.

När man preciiiis försökt vakna upp från solsemesterdrömmen..

Två veckor sen alltså.

Jo.

Det är ändå ganska märkligt,

 hur snabbt axlarna kryper upp mot öronen igen.

Och känns helt fastklistrade.

Hur stressen förvandlar

hjärnan till en tonårings.

Den här veckan,

en vecka av inre kaos.

Ytterligheter.

Och.... kaos....

Jo det kan vara så att maktlösheten 

redan står i hallen och är på väg in i köket.

Och att fokushållningen är halvvägs ner till garaget.

Det kan vara så att jag och en god och trogen väninna,

bestämt träff på Enkla Ting i eftermiddags.

Och att vi fick en inklusive julmarknad på köpet.

En som faktiskt var så där alldeles lagom och harmonisk.

Utan att vara påträngande.

En som bara var mysig och lätt att andas sig igenom.

Fast det kan också vara så att jag fick svårt att andas,

 när jag kom dit.

Att hjärnan stängdes av innan bilen gjorde det.

Att jag ställde bilen liiite för nära åkerkanten, 

istället för på gräset.

För vem f-n kunde veta att det lite högre gräset där i gränsen,

bara var undercover för geggamoja...

SÅ, det kan vara så att den mest gentila medelåldersmannen jag nånsin träffat,

snabbt erbjöd sin hjälp och drog upp mig med sin Saab.

Det kan vara så att jag blev så lycklig,

att jag frågade hans fru

om jag fick säga "att jag älskar honom".

Att hon bara stolt nickade och log.

Och det kan också vara så att han-som-jag-är-gift-med ännu inte vet nåt.

Så KAN det vara.

Men det kan också vara en skröna.

En pissig jäkla arbetsvecka alltså.

Som nu nått sitt slut.

Jag säger bara en sak.

"Herre. 

Jesus. 

Gud.

Kristusson. "

(Citat Lil´sis och hennes kloka kompis)