That´s my cup of { ti: }

Det är nog ändå det jag älskar mest.

Ligga i loungesoffan.

Invirad i täcke.

Dricka kaffe.

Läsa lite.

Och "råka" slumra till en stund.

Yummy - that´s really my cup of {ti:}

Jag hann med nöd och näppe läsa mina fyra sommarböcker.

Men har även lyckats låna en ny.

Bok.

Jo men jag är säkert sist på tåget, 

gällande Simona Ahrnstedt´s böcker.

Men jag gillar det jag läser.

Avkopplande och enkel vill-ha-mer-chic-lit.

Och komplicerad kärlek.

Den handlar om en Lexia,

Copy-writer på en reklambyrå.

Som faller ofrivilligt för den nya "kalla" VD´n.

Anställd för att avskeda folk.

Och såga dem vid fotknölarna

Jag kommer på nu att det är så jag skulle gjort.

Med mitt liv.

Pluggat till copy.

Fått leka med ord. 

Skapa på mitt eget sätt.

Och pekat finger till tvåan i uppsatsskrivning,

jag samlade på mig i andra ring.

Fast om det är som hon säger - Lexia.

Att livstiden för en kvinnlig copy är lika med tjugoåtta år.

Då är jag pensionerad för evigheter sen.

Sen kommer jag på att det finns saker jag inte skulle gjort.

Som att trycka i mig 132 gram choklad en fredagskväll.

I ett desperat försök att sockerspeeda mig till bildredigering.

Den som halkat efter på grund av omständigheter.

132 gram choklad helt i onödan.

Det krävs tydligen större mängder än så.

För att liva upp mig.

Att ta den där om älgsafarin

Jo, jag råkade ju nämna att älgsafarin krävde ett eget inlägg.

Och sen hördes inte ett ljud mer om den saken.

Men jag är ju sån där, 

måste fullfölja saker som jag sagt att jag ska göra.

So right now - it´s gonna happen.

Jo vi drog ju en vända till Smålandet.

Innan livet i Rutinernas land, 

sträckte ut sina händer och drog in oss i tidiga morgnar.

Trötta, mörkare kvällar, då man hinner absolut ingenting.

Raka vägen in i hamsterhjulet a´ la´ vardag.

Där i Smålandet,

kan man välja att antingen ta sig runt i skogen i egen bil.

Eller att åka tåget.

Vi valde tveklöst det sista.

Tåget.

För om man vill höra lite mer om djuren

och skaffa sig en närmre anknytningen till dessa,

så stort V-tecken upp för tåget.

Dagstemperaturen,

 den dagen på tjugoåtta grader i skuggan,

födde onekligen en viss oro över att inte få se så många djur.

Men tji fick vi.

De var många.

Nyfiket nära.

Och Big Bro lyckades ta en s(älg)fie  med en av dem.

Så länge vi åkte runt i älgområdet,

gick det ju att vara tuff.

Hänga ut med huvudet utanför vagnen.

Mata djuren med tilldelade kvistar.

Och kärleksfullt sucka över älgbebisen.

Men sen, inne i bland bisonoxarna

- not that tough.

Det där djuren alltså.

R-i-i-i-i-s-p-e-c-t!

Där gällde det att hålla samtliga kroppsdelar innan för vagnen.

Jupp!

Sen var det killing-gulle-gulle.

Och den dagliga obligatoriska semesterglassen.

Ja herre-min-je(t),

 vad många sådana det blivit den här sommaren!

Obligatoriska glassar alltså.

Men Smålandet alltså -

väldigt uppskattat för såväl stora som små.

Att äntligen ha fått till det

Ibland när man tror att man tappat sin magiska krafter,

återkommer de plötsligt tillbaka.

Jag säger inte att mina bakverk alltid ser exemplariska ut

- by-the-books.

Det säger jag inte.

Men jag säger,

att det normalt sett, är ovanligt att jag misslyckas med mina baktalanger.

Men satan-i-gatan (förlåt-jag-vet-att-det-är-fullt-å-ljuga)

 vilket dåligt flyt jag haft på den fronten i sommar.

Verkligen. 

Det har misslyckas både här och där.

Och gett bagarförtroendet en rejäl käftsmäll.

Men så plötsligt händer det.

Man ger inte upp.

Är plötsligt på rätt köl.

Och får äntligen till det igen.

Både laktosfritt.

OCH glutenfritt.

Och sött.

 Och onyttigt 

Och allt det där ni vet, som jag är känd för.

Men Budapestrulle alltså!

(trumslag)

Ta-daaaaa!

Budapesttårta

Ingredienser:

6 äggvitor 

3 dl grädde

½ påse mandelspån

1 påse marsankräm

4 dl socker

1 burk mandariner

(dessa bytte jag ut på hallon)

Sätt ugnen på 175 grader

Vispa äggvitorna pösigt och tillsätt socker under vispningen

( en deciliter åt gången)

Rör ner 1 påse Marsankräm och mandelspån försiktigt (vispa ej)

Häll smeten på bakplåtspapper i en långpanna

Grädda ca 20 minuter i mitten av ugnen

Lägg upp kakan på ett nytt bakplåtspapper och låt svalna 5 minuter

Bred ut den vispade grädden och lägg på mandarinerna

Rulla ihop tårtan med hjälp av bakplåtspappret och lägg på en tallrik.

Dekorera med frukt, riven choklad eller florsocker.

Hepp!

En bättre söndag

Sommaren drar en sista suck

Hettan har bytt om till en kyligare brittsommarbris.

Klätt om till en helt ny kostym.

Jag tar med mig två små fnissiga damer på cykelfärd.

Över asfalt. 

Kanalbro.

Och längs den kilometerlånga grusvägen.

Vi drar koftorna lite närmre om oss.

De som vi knappt använt på hela sommaren.

Jag råkar ha teleobjektivet på ryggen.

Sånt kan vara bra att ha,

om man ska färdas genom ett naturreservat.

Har jag hört.

Längs vägen upptäcker tjejerna den här.

En uggla - om de får bestämma.

En rovfågel av något slag, tippar jag.

En tornfalk?

Typ?

Vi kör the-mission-of-the-day:

Trampar en halvmara, tur-och-retur.

Trycker i oss italiensk glass.

Skrattar.

Och badar från bryggan.

Jo vi badar.

Med ett gäng täck-jacks-klädda människor,

som beskådare.

Jo men man kan ju undra om det är klokt?

Att stå i täckjackor.

Bland hurtfriska badare.

En bättre söndag alltså.

Trots att sommaren drar sin sista suck.

Ett annorlunda avsked. En annorlunda fredagsbukett

Det är en annorlunda fredag.

På ett konstigt, underligt sätt känner jag mig fridfull.

Inte alls så pressad eller stressad som tidigare i veckan.

Bara närvarande.

I nuet.

Som om hela världen stannat upp.

Jag som alltid tyckt Dire Straits är "gubbmusik",

lyssnar på Brothers in Arms.

Gråter. 

Tänker att den har så mycket mer i sig.

Än jag någonsin orkat lyssna efter när du spelat.

Dire Straits. 

Helen Sjöholm.

Förtjusningen över Julia Roberts i Notting Hill.

Och din fäbless för elefanter....

Jag kommer minnas dig som den hjärnstarke.

Den ende som haft en chans att utmana lil´sis i memory.

På rikitigt.

Som den omtänksamma, som köpte en trehjuling åt Big Bro,

varpå han härjade runt i ert trånga kök

Mannen som jag delade mitt fotointresse med.

Och mannen som a-l-l-t-i-d var välkammad, uppklädd och snygg.

Idag plockar jag blommor.

Det som jag så länge, tänkt jag skulle göra.

Det är en vacker dag att göra det på.

Plocka blommor.

En annorlunda fredagsbukett.

Och överlämna den till din fru....

Vi tar hand om henne.

Medan du sover.

Vi lovar.

Vi tar hand om henne.

Svärfar 

💗

Handen upp! Alla som vill hänga med mig idag!

Jag gillar att vakna till doften av nybryggt kaffe.

Jag är annars den, som är uppe först på morgnarna.

Bortsett från när Big Bro har match.

Det är en sån dag idag.

Då killarna är först uppe och jag ligger och drar mig.

Ledig dag.

Nybryggt kaffe.

Och oändliga möjligheter.

Lovely lördag - here I come!

Jag vill baka!

Jag vill vara härlig!

Älska livet!

Och så BAAAAM!

Så plötsligt på några sura timmar,

 har jag förvandlats till en gnällig kärring

Som irriterar mig på att:

* han-jag-är-gift-med inte sträckt ut byxbenen på min byxdress så att den ser töntigt kort ut.

* inte hittar min grå favvistisha

* det svider i halsen 

(jo så fort man börjar jobba, börjar bacillerna dansa samba i min näsa)

* ungarna tror de äger tv´n och bara tittar på en massa youtubeskit 

(enligt min mening) 

* sd, enligt opionsundersökningarna har så oroväckande många väljare

* jag i ett inslag tycker att partiledaren ovan verkar vara ganska trevlig,

fast att jag inte på något sätt sympatiserar med hans ideologi

(sånt där blir ju livsfarligt om man dessutom gillar hans åsikter!)

* jag har för lite glutenfritt mjöl hemma för att kunna göra en hel bullsats

* jag därmed får hälla ut hälften av den upplösta jästen och varma mjölken

* jag jämt ska ha så jäkla många bollar i luften fast att jag inte är så bra på det utan blir stressad

* åker till Ica mitt i jäsningen

* det inte finns några vagnar till kundkorgarna

* eller körsbärstomater i PicaDelibaren

* det är folk överallt
* Oatly´s havre-kaffe-mjölk är slut

* kassaköerna är lika långa som dagen innan julafton

*lil´sis vill köpa elastic plastic för två hundra spänn

(tvåhundra spänn för att spä på cancerriskerna!)

* det ser för jävligt ut hemma

* jag har dålig prioritering

* har förlorat min bakpower

* de glutenfria solskensbullarna blir torra och fula

* misstänker att det kanske vår tjugo-år-gamla-ugns fel

* det blir dyrt att köpa en ny

* det då är lika bra att göra om hela jäkla köket 

(ännu dyrare)

* jag har så jäkla dålig karaktär

* jag fortfarande har ont i höger rumpmuskel

Ja men, vem som helst kan ju se hur härlig och glad jag blivit!?

So hands up -

alla ni som vill hänga med mig idag!

Nu skiter jag i det här!

Och gör nåt vettigt istället

Parkerar mig i skruttig-bang-bang-bilen.

Kör till Lund.

Och hejar på världens finaste innebandylag.

Peace brother!

När man har ett uppdrag att avsluta

Snart får jag ge upp mitt favoritställe.

Loungesoffan.

Kvällarna krymper ihop.

Mörkret och fukten slår sig till ro,

allt tidigare och tidigare. 

Jag har ett uppdrag att avsluta.

Mina ”sommarböcker”.

Minst fyra var det sagt.

En intern uppgörelse trion emellan.

Lil’sis är klar.

Big Bro är klar.

Och jag är klar.

NOT!

Så jag kämpar på.

Läser sista boken,

”Gangsterprinsessan”,

Med kaffe i munnen.

Kniven på strupen. 

Och tändstickor i ögongluggarna.

(Jo man blir trött när man försöker acklimatisera sig

till verkligheten och arbetslivet. Jodåsåatt...)

Den är inte lika bra Blodlokan.

Av min favoritförfattare.

Her.reg.udl.äsd.en!

Men verklig.

Och tragisk.

Och framförallt den sista av den fyra.

Så om ni undrar vad jag pysslar med,

så vet ni.

Nästan.

Iallafall...

För sån är jag

                                                                                                                             (Surf Saloon)

Jag är tillbaka i reservatet.

Efter fem underbara semesterveckor med massor av beachhäng, måste jag ju bara börja höstens första arbetsdag med löpning (läs lufsande) med dopp.

 Det går inte att bara sluta tvärt med sommarritualer.

Nä, jag behöver slussas försiktigt från summerchillin,

in till rutinernas land.

Den här gången körde jag semesterfirandet ända in i kaklet.

Jo jag kunde använt de sista dagarna till att städa, tömma garderober och allt sånt där tråkigt, 

när han-jag-är-gift-med steg på arbetståget i måndags.

Men jag valde istället att åka till mamma med kidsen.

Få lagad mat, introducera barnen i Gekåslandet 

(där någon av småfolket flera gånger sa

 Nyp mig i armen! Jag är i himmelriket! 

när vi cirkulerade på leksaksavdelningen).

Göra Varberg
(ni vet min önskelista)

Och åka på älgsafari.
(det där får vi nog spara som ett inlägg för sig)

Varberg, alltså

Mmmmm. 

I princip så mysigt som jag tänkt mig.

Fast på sätt å vis bättre

En stad som ger mersmak.

Kallis.

Det måste vara det vackraste kallbadhuset i det här landet.

Jag är alldeles förälskad i alla dess snirkeli-snorkeler!

Ett sånt ställe får gärna förflyttas ner till Guldkusten!

Hands upp, får den som vill vinterbada här!

Sen tog vi bilen till Apelviken.

Till Hallands finaste strand.

Och i ärlighetens namn, 

kan den inte mäta sig med den vi är bortskämda med här hemma.

Men matställena längs vägen - moah!

Jag hade siktat in mig Surf Saloon.

Frestad av den turkosa inredningen.

Den avslappnade stämningen.

Och PÄRONPIZZAN!

Nom-nom-nom.

Precis så god som jag hoppats på.

Sen var det trötta och mätta barn.

Och vuxna.

Och fortfarande evighetsvarmt....

Och när man kör semesterfirande ända in i kaklet.

Då måste man bada.

Och testa nya badplatser.

Även om det inte är som hemma.

För sån är jag....

Beslutsångest. Och Form Från Skå

Morgonen drar fram ett höstliknande väder.

Med vindar och hotfulla moln.

Ett väder som är bra mycket mer olikt,

 än det vi är vana vi.

Jag går min vanliga runda.

Med mitt vanliga sällskap.

Kostar på oss ett uppfriskande dopp från bryggan.

Innan vi går hem igen, 

till våra respektive måste.

Idag måste jag fakturera.

Måste läsa ikapp, 

så jag hinner med sommarlovsboken.

(deal med barnen)

Och så måste jag dricka kaffe.

Såklart!

Jo, jag har blivit med en ny.

Till han-jag-är-gift-med´s stora förtret.

Han tycker det är nog med porslin.

Och keramik.

Jag tycker alltid att det finns plats för en till....

Det är konstigt det där.

Att man följt nån på Instagram ett bra tag.

Och förälskat sig i en massa keramik.

Och så inser man när man hälsar på syrran på Mälaröarna,

att det nästan ligger nästgårds.

Form Från Skå.

När jag stiger in i Eva´s verkstadsbutik,

är det som att stiga in i rakt in i ett heminredningsmagasin.

Man får lust att ta med sig hembakt,

duka fram med hennes fina keramik

och bjuda in henne och mina vänner på fika.

Jag, har lovat min medföljande systerdotter, 

att göra ett kort besök i butiken.

Innan vi far vidare och köper alldeles för mycket lördagsgodis.

Men Eva är så himla trevlig och social.

Och jag är ju så bra på att prata, 

så systerdotterns tålamod får onekligen prövas.

Och sen finns det ju så mycket fint att titta på.

Som jag i rättvisans namn, skulle fotograferat mycket mera av.

Det är så mycket kärlek och äkthet i handgjorda ting.

Och så mycket beslutsångest i min kropp.

Men jag tänker att det fina är att 

jag kommer besöka syrran och Mälaröarna även nästa sommar.

Och då även Form Från Skå.

Och då kan jag köpa ännu en liten keramikmugg.

Som jag ska hitta en ny liten plats till.

Och ge kärlek till.

I vårat gemensamma kök.

Om någon undrar vad som hände sen?

Ja man kan undra vad som hände sen.

Efter att jag vunnit Country-Dreams gör-om-mig-tävling.

Och varit hemma hos Emma och blivit renoverad.

Den där ljuvliga och minnesvärda dagen i början av juni.

Jo, men faktiskt,

så har jag blivit mer intresserad av kläder och olika stilar igen.

Jag unnar mig själv mera kläder och låter bli att köpa mängder till barnen.

(jo, men de har mer än vad som får plats i både byrå och garderob)

Det kan t o m vara så att jag köpt mer kläder till mig själv, 

under dessa senaste två månader än, 

än jag tidigare gjort på ett helt år.

Och jag som fick en hel hög med kläder med mig hem, har använt dessa flitigt.

Och jag gillar´t verkligen!

Bortsett från två par byxor,

varpå det ena paret är lite för varma. 

(dem gillar jag också för all del)

Och det andra, som var något för tajta och sprack....

Det har inte riktigt lossnat på make-up-fronten -

(jag kommer inte ens ihåg vilken dag jag sminkade mig sist, i den här semestervärmen)

men jag tänker att jag ska förkovra mig i detta när mörkret faller 

och regnet studsar mot fönsterbläcket.

Jag trivs fortfarande förträffligt bra med min tofs-högt-upp-på-huvudet,

men fick nyligen en ny locktång av syster i försenad födelsedagspresent.

No more mercy - just lock-n-roll!

Och jag tänker,

 att även om ni kanske inte kommer se mig posera här på bloggen,

så har nånting inom mig hänt.

Nåt bra.

En feelgoodkänsla.

En känsla av kvinnlighet.

Och en nyfikenhet på kläder utanför boxen.

Och det, 

det är fina grejer att vara tacksam över.

Det.