söndag 29 november 2015

Lite jävla julstämning om jag får be

Jag vet. Man ska inte svära.
Framförallt inte om man är förälder. Och jobbar med barn.
Men det är så det känns.
För när advent ligger runt hörnet varje år,
så sladdar jag runt i huset i elfte timmen.
På jakt efter fönsterstjärnor, bortglömda hyacinter
och glödlampor som inte finns.
Det är inte alls så mysigt som jag tänkt mig att det ska se ut forsta söndagen i advent.
Inte. Ett. Dugg.
Jag får ursäkta mig med två hysteriska veckor.
Med för lite sömn. Och för mycket stress.
Med taskig kosthållning. Och bortprioriterad träning.

Men nu är det dags att försöka lägga det där bakom sig.
Andas ut.
Springa bort stressen.
(bästa sättet hitta andningen igen)
Dricka glögg och äta lussebullar.


Och försöka få till lite jävla julstämning. Om jag får be.


fredag 27 november 2015

Dra mig baklänges



Jo, jag har gått och blivit nominerad som en av fem bloggar på Besökstoppen.
Och där får man gärna rösta om man vill.
(scrolla ner lite på deras sida och kika till höger)
Mest hela tiden.
Eller iallafall en gång var 24:e timme.

Och så har mina printar kommit hem.
Efter lite spårning och kludd.
Men nu är dom här.
Inramade och färdiga till försäljningen imorgon på julbazaren.

måndag 23 november 2015

Att bli förföljd av sin värsta fiende


Hon är här igen. 
Hon följer varje litet steg jag tar.
Jag känner hur jag har henne i hasorna under morgonpromenaden.
Hur hon andas varmt i mitt öra, när jag tar mig fram över den smala, kyliga strandremsan.

Vi går inte riktigt ihop.
Hon sätter griller i huvudet på mig.
Griller som jag inte tycker om.
Som förstör mina gåvor och min kreativitet.
Hon är min och allas vår värsta fiende.
Hon är självkritikern.

Hon försöker inbilla mig att det jag gör inte är tillräcklig bra.
Att jag inte gör mitt yttersta och egentligen kan lite, lite till...
Hon försöker få mig att knyta blodsband med Jante.
I hopp om att jag inte ska tro att jag är nåt.
En tro att jag inte kan.

Jag vet att hon försvinner när jag pekar finger åt henne.
Bara jag pekar tillräckligt länge.
Bara jag tålmodigt och envist visar vem det är som bestämmer.

Amen.


söndag 22 november 2015

Långkalsonger, lussekatter och en trave julsånger

Efter ett innebandykalas igår med ett tjog nioåringar 
i en gammal gympasal fylld med testosteron, 
vinnarskallar och pizzaskinka på golvet, så kom den - vintern.
Och jag som paxat största soffan efter kalaset, 
blev utdragen i långkalsonger av lil´sis.
Ut i kylan. 
Mörkret. 
Och pulkabacken. En trögåkt sådan förvisso.
Men tillräckligt härlig och snabb för att få Fröken Fniss att kikna av skratt.
Och för att få barnet i mig få träda fram igen.

Och den är fortfarande kvar. Vintern.
Liksom mina långkalsonger.
Dom fick vila under natten. 
Men lagom till syskonfotograferingen i morse, åkte de på igen.

Det är fint sånt där.
Att vanka runt med omejkat fejs utan att bry sig.
Och tänka att livet är bra fint när man är fyrtio.
Att få stå i köket och baka lussekatter och kicka igång lite julmusik.
Och att med skräckblandad förtjusning inse att advent står alldeles runt hörnet.
Det går undan nu....


söndag 15 november 2015

Söndagshopping i sikte. Och sandelträd

Förut kunde jag tycka att söndag var lätt ångestframkallande.
För att helgen började gå mot sitt slut.
Nu älskar jag söndagar.
Att få äta sen frukost utan stress.
Veta att helgens taxichaffisjobb är över.
Och därmed slippa en massa måsten.

Idag är det söndagshopping i sikte.
Lite bra-å-ha-grejer, nån liten julklapp
och förhoppningsvis ett doftljus med sandelträd.
Typ som Lagerhaus tvål nedan.
Den är beroendeframkallande.


fredag 13 november 2015

Fredag. Och de 15 bästa.

Det är fortfarande kaffe, kaviar och Kent.
Fast måndag har förvandlats till fredag.
Och just den känslan när man förvirrat vaknar upp i mörkret på morgonen 
och inte vet vilken dag det är? 
Och man efter några mikrosekunder kommer underfund med att helgen står inför dörren.... 
Den känslan - den är inte dum...

Så mellan kaffekopparna, kaviarmackorna en jädra massa Kent
 och ett antal timmar bland en massa barn,
så har jag gjort ett kollage över mina 15 bästa.
Jo det finns några godbitar till, absolut.
Men dessa är några av mina fotograferade favoriter.
I stående format.


Have a nice weekend!

onsdag 11 november 2015

När barn hjälper barn


Det känns mer angeläget än på länge.
Att berätta för våra barn om världen utanför.
Om andra barn som svälter.
Om barn som är föräldralösa.
Om barn som inte har nånstans att bo.

Så jag kan gilla att det finns en förskola som samlar in pengar,
till ett barnhem i Ghana.
Där mängder av har-det-bra-människor engagerar sig.
Där det anordnas en bazar för ett verkligen gott ändamål.
Men framförallt att barn hjälper barn.

Amen.




måndag 9 november 2015

Kaffe. Kaviar. Och Kent.

Det är kreativ måndag idag.
Då det står ledig på förskollärarschemat,
men high speed på fotografschemat.


Det är kaffe, kaviar och lite avdammad Kent.
Det är kustpromenad med plats för kreativt tänk.
Och insikt om att Kämpingestranden inte alls ser ut som igår.
Den landsatta fiskbåten, guppar återigen på vatten.
Och strandremsan är fylld med vatten och tång.

Kreativ måndag alltså -
med visitkortsbeställning, redigeringsjobb och förstoringar.
Och lite kaffe. Kaviar. Och Kent.


söndag 8 november 2015

Sanningen. Och inget annat än sanningen...

Det hettar till om fejkbloggeriet nu.
To be? Or not to be? Fake?
That's the question....

 Jag säger ingenting om just det där att visa upp en glättig vardag,
där kläderna är inofficiellt sponsrade av en jag-vill-ha-märkesjätte. 
Eller inredningen bara är till låns. 
Jag.säger.ingenting.alls.
Om det är så man vill ha det.
Om det är det man mår bra av.
It's up to you.

Men det är inte jag.
Det är inte min blogg.
Jo jag unnar mig fina inredningsprylar ibland.
Och suktar ibland efter andra klädesplagg än Lindexbutikens som ligger nästgårds.

 Men jag vill att min blogg ska vara vardaglig. 
Inspirerande på andra sätt.
Och med hög igenkänningsfaktor.


Och sanningen är den,
att alldeles bredvid mig ligger ett barn som är så rädd för att drömma mardrömmar,
att hen inte vill somna ibland.
Inte för att hen varit med om nåt traumatisk,
utan för att ungar i en viss ålder drömmer så förbenat mycket.
Jo, det kommer till och med jag ihåg.



Och sanningen är den att någon måste ha dragit ur proppen längs Östersjösidan idag.
Iallafall under några timmar innan ebb blev till flod igen.
Och hela stranden såg ut som ett främmande, men vackert månlandskap.
Ett landskap som bjöd på frusna fotomodeller och nyfikenhet.
Som bjöd på blöta gympadojor och saffransbullar till förmiddagsfikat.







Sanningen. Och inget annat än sanningen....

onsdag 4 november 2015

"Dumle byggde denna vackra kropp"


Hon ligger här strax intill.
Snusar sött och tryggt.
I den stilla tystnaden paketerar jag Fars-Dags-foto som ska levereras till kunder imorgon.
Och tänker att själva har vi ännu inte kommit på nåt till han-jag-är-gift-med.

Jag älskar verkligen tystnaden!
Och Dumle.
Helst sådana med pepparkakssmak.
Och helst två åt gången. Precis som när man äter Marabourutor.
Två. Åt gången!
Så att hela munnen är full och käkarna får tugga ordentligt.
Pepparkaksdumle alltså - nästintill på tok för många faktiskt.
Nästintill så att jag borde trycka upp en sån där gammal 90-talstisha, ni vet.
"Dumle byggde den vackra kropp!"


söndag 1 november 2015

Movember

Det är dags nu. 
Skifte i månadsfabriken.
Och november är här.
Det är inte riktigt min kopp av te, om man så säger.
Men det blir inte bättre än vad man gör det till.

Så jag pekar finger åt kyla och mörker.
Ger mig in i spring-och-doppa-dig-leken igen.
Efter två veckors uppehåll. 
Svettigt. Tungt. Iskallt.
Men förbannat härligt alltihop.
Åtminstone efteråt.
När jag försöker återfå normal andning.
Och känna hur blodet i benen tinas upp igen.


Novemberbadare?
Vem hade trott att jag skulle kunna titulera mig med?


Igår titulerade barnen sig som snyltgäster.
De och kusinerna vandrade runt i mormors kvarter för fråga efter godis.
För i ärlighetens namn fanns det inte särskilt många busess i rockärmarna där inte.
Bara små söta häxor, skelett och gastar. 
Och en pumpa. Utan pumpadräkt.


För den där pumpadräkten åkte på först efter upptåget.
Då det var fritt fram att trycka i sig kvällens skörd.
För godisskörd - DET blev det....