söndag 20 oktober 2019

Att se det från den ljusa sidan


Big Bro har gameday igen.
Bara några kilometer från det här.
Sagolandet, som det förvandlas till under hösten.


Jag har glömt det magiska med hösten.
Glömt att havsbaden, då är de bästa.
Och att bokskogen, blir alldeles trolsk.


Jag tänker att här vill jag bo.
Iallafall under årets tionde månad.
På den lyckliga vägen.
Under himlen.
Under färggranna lövprakter.


Eller kanske i ett hus.
I ett hus vid skogens slut...


Bokskogen, hrmmm -
Som att hamna på en annan planet.
En planet där axlarna sjunker nedåt.
Där luften känns lättare att andas.
Och tid och rum försvinner.
En planet,
 som jag måste få en rejäl dos av varje höst.

lördag 12 oktober 2019

Going nuts

"Lätt som en plätt!"
Så lyder den.
Rubriken.
Om att göra egen Nutella.
Och jag gillar ju det där.
Att kunna göra saker själv.
From scratch.


Och hasselnötter finns det ju gott om.
Så vi plockar.
Sköljer.
Leker MacGuyver och knäcker dem med vitlökspressen,
Då nötknäckare känns näst intill omöjliga att shoppa i oktober.

Det är ett pilleri 
och ett terapijobb som heter duga.
Men som är lite småtrevligt ändå.


So far, so good.
Ända tills nötterna rostats i ugnen
och ska mixas ner till hasselnötssmör...
Det är då det händer.
Just ingenting.
Det är då som lätt-som-en-plätt-receptet
förvandlas till vad-farao-är-det-för-fel?
Då min så-jäkla-härligt-att-göra-eget-gen
får en stroke.

Eller som lil´sis säger:
"Så har vi hållit på i flera timmar 
och så blir det bara kaninbajs."
Right said Fred.

I say -
I`M JUST GOING NUTS!


fredag 11 oktober 2019

Innan frosten

Precis innan frosten,
rycks de upp.
Årets odlingar.
De som bytt färg med varandra.
Som annars är 
same, same but different...
Men olika är bra.
Även om det ibland är läskigt att bekanta sig med nytt.
Nåt främmande.
Fast vi vet ju,
 att det är inte utsidan som räknas.
Det är det som är inuti.
Innanför skalet...


Och nu är vi här.
Efter frosten.
Med ett mörker som kryper, krälar, inpå.
Jag är sommarmänniska.
Ända ut i fingerspetsarna.
Även om de kalla havsbaden, är de bästa.

För två veckor sen gick jag strumplös.
Njöt av sol och artongradig värme.
Nu ger lussebullarna i affärerna mig en käftsmäll.
Julmusten - får mig en lust att vilja fly....
Jag behöver ett uppehåll mellan min sommarrelation
och min julrelation.
Jag behöver andas. 
Landa.
Ställa om.

Livet innan frosten alltså -
passar helt klart mig bäst.







fredag 4 oktober 2019

Som att få en snigel på ögat


I måndags antog jag en självskriven utmaning -
ett sockerfritt oktober.
Eller sockerfritt som i att låta bli 
honung i kaffet
(I know, I´m one of kind)
yoghurt, kakor,
glass, vanlig cola,
lättdrycker, godis 
och sånt där annat you-name-it-sött.
Jupp!
Good girl!

Sen kom jag på att det blir ju svårt
och är på gränsen till omöjligt när man planerat att åka 
på semester om några veckor och trycka i sig all-inclusive.
Och där emellan kom det en kanel-bullens-dag i vägen.
Så jag tvingade mig själv att baka sådana där snirkliga bullar 
med kardemumma och gott gojs i.
För hembakade bullar är godast,
näst efter St. Jacobs.
Även om de ser mer ut som sniglar
(sådana man kan få på ögat)
än vackra tilltänkta kardemummanystan.

Och dessutom finns det så mycket mer än så att fira.
Som att utvecklingssamtalen är gjorda
och mina mungipor får vila lite.
(fast jag är en ganska glad skit annars också)
Att det är fredag och det vankas lite mer sovmorgon imorgon.
Och att eftermiddagens bebisfotografering,
bjöd på fina bilder.

Men tre dagars sockerfritt!
Hepp!

måndag 30 september 2019

Septemberlektyr

September slår sitt sista hjärtslag.
Fasas ut.
Imorgon är det oktober
och legitimt att ta på sig strumpor igen.
Om man vill.
Jag vill inte.
Accepterar inte.
Men det är en annan historia.


Jag pausar livet som mamma.
Som projektledare. Konflikthanterare.
Förskollärare. Samordnare.
Samtalsledare.
Sjukpersonal.
Administratör.
Läxförhörsledare.
Psykolog.
Och lite till.
Pausar livet med septemberlektyr.
Och kaffe.

How do you feel,
when there is no coffee?
Despresso...


Septemberlektyr, ja.
Turisten - för att den utspelar sig i våra trakter.
För att igenkänningsfaktorn är hög.
Och för att språket är okomplicerat.

Falafelflickorna - för att nyfikenheten på annan kultur växt.
Och viljan att försöka förstå.
För att den är så fin.
Och ger utrymme för eftertanke.

Svenska hjältinnor - för att girl power inte kan ta för stor plats.
Och jag gillar de tidigare 100-berättelse-böckerna.
För att det finns så många kvinnor,
 som hyllas bör.
För att man kan läsa en sida här. 
En sida där.
Och för att....för att den känns så rätt.

Septemberlektyr alltså.
När mörkret gör intrång.
Och höstrusket viner utanför.


lördag 28 september 2019

När man har blivit med en ny titel

För tretton år sen blev jag med bebis.
Idag har jag blivit med tonåring.
Och tillika en ny titel -
tonårsmorsa.

Visst, man brukar säga
 "Små barn, små bekymmer
Stora barn, stora bekymmer"
Hmmmmm....
Men jag var nog som mest bekymrad när han låg i magen.
När han "sparkade fotboll" därinne varje kväll klockan elva.
Och samtidigt kickade igång 
de-absolut-icke-välkomnande-sammandragningarna.
DÅ var jag som mest bekymrad.
L-i-v-r-ä-d-d att han skulle göra en för tidig entré.

Eller när han väl föddes.
Och den konstanta rädslan för plötslig små-barns-död.
Rädslan att han skulle försvinna från oss.

Jo, visst kan han fortfarande göra mig bekymrad.
Och galet tokig.
Men gud vad många skratt han bjuder mig på.
På trams och omtanke
Han har ett hjärta av guld.
Och sätter alltid sina vänner före sig själv.
Han sprider sina saker överallt.
Gör helst saker halvdant 
och i sista stund.
(förutom när det gäller innebandy)
Men han ger mig fortfarande underbara kramar.
Och säger att jag är världens bästa mamma.


Idag firar vi med SSLpremiär och hemmavinst.
Med god mat på Vapiano.
Och att jag går in i en dörr.
(just det där sista var väl inte planerat)

Men tretton år gammal alltså.
Eller gammal?!
När han-jag-är-gift-med frågar om han känner sig gammal nu,
svarar han:
"Nä, som en frisk ung man.
Som en VitaePro-man."

torsdag 26 september 2019

Alt-Ctrl-Delete

Det finns de som tycker jag är galen.
Det finns andra som tycker att jag inspirerar.
Det finns de som tycker,
 att jag får skylla mig själv om jag blir sjuk.
Men idag är det sexton grader i luften.
Och fjorton i vattnet.

Imorse när Big Bro gick till skolan i shorts,
blev han ifrågasatt.
Av mig.
Av samma person som nio timmar senare,
 doppar sig i vattnet.


Vatten är egentligen inte mitt rätta element.
Jag håller för näsan när jag dyker.
Fryner på näsan när det stänker.
Och sportar bröstsim som en tant.

Men ändå.
Vatten.
Och havsdopp.
Min överlevnad.
Mitt elixir......

Bästa sättet av bli av med smärta.
Stress.
Och irritation.
Det är liksom svårt att känna sig förbannad
 efter en kalldusch i det blå.
Kroppen ställs om,
som om jag tryckt Alt-Ctrl-Delete.
Ni vet, 
det där rådet man alltid får från IT-avdelningen
när datorn meckar.
(trust me, I know)

Havsbad alltså -
bästa sättet att starta om.
Särskilt på en torsdag.