söndag 31 mars 2019

Livet på täppan

Jag blir så lycklig av sånt där!
Sommartid!
Yeah!


Vi har tjejdag idag.
Och vårfeelings.
Hon längtar efter sommarlov.
Och jag klickar hem en ny bikini.
Det finns en risk att jag kommer misstas för Clovve
(GB-glass-gubben) i sommar.
Men det är smällar man får ta,
om man vill vara färgglad och randig.

Håkan Hellström skrålar ut ur högtalaren.
Vi eliminerar bort fågelskit från loungegruppen.
Och fyller på med mjuka dynor och täcken,
innan vi köper hämtmat
och äter årets första lunch.
Utomhus.
Det är sen gammalt.

Sen jag kryper ner,
långt, långt, in under dubbla täcken.
Struntar i alla måsten
och bara myser.
Mmmmmm...
Jag klarade det i år igen.
Överlevde vintertiden.
Yeay!



lördag 30 mars 2019

Att göra sånt jag egentligen inte gör

Jag äter glass.
Helt ensam, i tystnaden.
En lördagskväll.
Man ska inte äta efter klockan sju, sägs det.
Men jag är inte så bra på låta bli sånt.
Man ska inte heller äta upp lil´sis,
 laktosfria vaniljglass med krossad choklad.
Men jag är inte så bra på att låta bli sånt heller.


Det känns vårligt på riktigt nu.
Jag fotograferar bröllop och får det vackraste väder man kan tänka sig.
Egentligen gör jag inte sånt.
Fotograferar bröllop.
Men när svensk flicka meets British boy,
riil löv uppstår.
och Brexit börjar kasta gråa skuggor omkring sig,
så kan jag omöjligt säga nej.
Det är ju fantastiskt att få den äran.
Att få föreviga denna landskamp,
som fortfarande är så full av kärlek,
att det svämmar över.
Att stå där i kyrkan och få gömma tårfyllda ögon med kameran.
Ja herregud, 
vad det är privilegierat (och nervöst) att få vara med
när två härliga och glädjespridande människor,
blir ett.

Amen.




fredag 29 mars 2019

GRRRRR....L ....PWR

...... She´s living in a world, and it´s on fire
Feeling the catastrophe, but she knows she can fly away.
Oh, she got booth feet on the ground.
And she burning it down
Oh, she got her head in the clouds.
And shes´s not backning down....
                                                                                (Alicia Keys)

Det är lättare att vara lycklig när det är solsken.
Och fredag.
Fast jag sovit några timmar för lite.
Och har sorg i hjärtat.

Igår kväll åkte jag, komiskt nog, till föreläsningen
Stressmart Föräldraskap av Mia Börjesson.
Komiskt, i den mening att jag inte alls anser mig ha varken tid eller ork
att åka iväg just den kvällen.
Komiskt, som i att jag sladdar förbi BeKay.
Slänger i mig pommesen på haket.
Äter burgaren i bilen, samtidigt som jag kör.
(det finns ingen lag på att man inte får göra så va?)
Och dricker upp min cola, 
mellan parkeringen och landningen i föreläsningssalen.
Ka-boom!
Who needs a stresslecture?
Me?


Men nåt händer där och då.
Jag får boost.
Jag får kloka och fina ord.
Och idag när jag vaknar lyser som sagt solen.
Fredagen tar mig mjukt i sitt andetag.
Och jag ser hur mina ögon glöder.
Luggen lägger sig rätt.
Och jag går omkring och sjunger "this girl is on fire...."

Jo jag hatar fortfarande cancer.
Och i hjärtat finns sorg.
Men i kroppen finns ett-jädrar-anamma.
Och en energi stor nog att kunna fightas mot jättar.
Bestiga berg.
Och kicka ass.

Grrrrr-l-pwr alltså.
En solig fredag.
I love that feeling!













onsdag 27 mars 2019

Jag och mina skills - 2.0


Det fanns en annan text att läsa här igår.
En text som skulle påvisa min egen galenskap som jag besitter.
Galenskapen om att komma ihåg onödigt mycket ibland.
Som t ex 16 födelsedagar som mina klasskompisar i grundskolan har.
Och mina spontana minne av dessa, 
fast vi lämnade grundskolan, för tjugoåtta år sen.

Jag tycker fortfarande att det är galet.
Att jag lärt mig dessa och att de sitter kvar.
Och det fanns inget ont uppsåt att göra någon illa.
Men ibland gör man kanske det.
Helt omedvetet.
För att saker kan skrivas på ett sätt
och tolkas på ett annat.
Jag vet det.

Och om man vet var jag är uppvuxen.
Hur gammal jag är.
Vad mina klasskompisar hette.
Och vet deras födelsedatum,
så kan det kanske uppfattas som sårande.
Och det vill jag inte.
Så därför är denna text borttagen.

Och om jag gjort någon illa - så ber jag innerligt om ursäkt.




lördag 23 mars 2019

Att kanske ändå ta till sig av Dr Klara´s råd

Jag smakar lite på det där.
Tänker att det kanske inte är så dumt att göra,
så som Doktor Klara säger.
Att planera in en särskild dag i veckan att göra det på.
I det här fallet lördag.
Ja, lördag är en bra dag.

Jag har dragit mej för detta länge nu.
För att jag är så in-i-vassens otränad.
Jag försöker och försöker,
men orkar dåligt på mina träningspass.
Dessutom har jag inte ens lyckats med bedriften,
 att springa fem kilometer den här sidan nyår.
(ja men vad trodde ni att jag menade?)
(Min mamma läser ju det här. Och svärmor)

Så jag laddar med en banan.
Drar lite till på skiten.
Innan jag ger mig iväg. 
Jag känner mig som en tönt när jag springer.
Armar och ben fladdrar okontrollerat åt alla håll.
Jag är flowlös.
Och min aktersnurra där bak,
känns lika tung och otymplig som betongklumpen på en lyftkran.

De tio första minuterna är en pina.
Jag vet, att jag tidigare sagt att jag blir lycklig av att springa.
Men det är verkligen nåt gammalt.
Något helt ogiltigförklarat.
Något från ett tidigare liv.
Men jag gör det ta-mig-tusan.
Springer årets första halvmil.
För det är ingen annan som gör det åt mig.
Å konditionen blir inte bättre än vad jag gör den.


Så jag kör sportlördag idag.
Löpning till frukost.
Och innebandy till lunch.


Och det kan vara så,
 att jag tidigare yppade nåt om att seriespelet var slut.
Men det var inte sant,
å det var inte sant,
för däremellan kom visst en kvarglömd ombokad match.
Och t o m en och annan cup.

Men imorgon är det söndag.
Och då blir det kanske en annan sport.
Rallykörning till tippen.
Eller svart bälte i shopping.
Haaa-jaaaa!

Den som lever får se.
Hepp!

fredag 22 mars 2019

Samliv. Omogna frukter. Och återhämtning

Jag vaknar till.
Osäker på om det är morgon, middag eller kväll.
Men jag har knytblus på mig.
Och svarta byxor.
Mascaran klibbar ihop fransarna, likt Karlssons klister.
Det är ledig fredag.
Och jag har råkat somna.
Mitt.
På.
Ljusan.
Dan.

Jag har kört ärenden.
Bjudit svärmor på födelsedagslunch.
Och lyssnat på Big Bro´s äckelkänslor kring sex.
Han är rolig han. 
På ett paniskt sätt.
Vi sitter i bilen och lyssnar på radio.
På NRJ`s "Doktor Klara" - som ger råd om samlivet.
Hur hon jämför sex och träning.
Att det kan vara bra att planera in det en särskild dag i veckan.
Och hur jobbigt det är att masa sig till gymmet.
Men hur skönt det är efteråt....
Hela han vrider sig av obehag.
Sen kläcker han:
Mamma! 
Vet du vad det är för skillnad på de som jobbar på NRJ och en frukt?
En frukt MOGNAR!


Ledig fredag alltså.
Mina kollegor undrar var jag hittar på,
sådana dagar.

Ibland jobbar jag med mitt egna.
Fotografbiten.
Jag köper tid med barnen,
genom att muta dem med fika.
Ibland slänger jag mig själv i havsvatten,
för att tvinga kroppen att stressa av.
Och ibland fixar jag sånt som jag inte annars hinner med.
Men framförallt njuter jag av tystnaden.
Struntar i att passa tider.
Och försöker återhämta mig.

Jag behöver det.
Bryta av.
Bädda in mig i bomull.
Och tydligen sova en stund också.
Mitt på ljusan dag.

Amen.






söndag 17 mars 2019

Post å pre. Å livet efter detta

En ny epok börjar idag.
Där gränsen delar året från pre-SSL till post-SSL.
Tillika pojkar-noll-sex-seriespel.

Gudarna ska veta hur många timmar jag tillbringade i innebandyhallarna igår.
Från klockan tio till sjutton.
Med ett litet break på en taxirunda till Bee-Kay inklusive 
lunchrast i vårt egenuppvärmda uterum.
Jodå, fint sa fisken i vattnet.
Och klagar, det gör jag inte.
Helt självvalt och njutningsbart.
Och så in-i-vassens-spännande - 
särskilt under Big Bro´s två hemmamatcher.
Jo, det kan vara så att jag blev lite exalterad mellan varven.
Att jag var lite hes efter den första.
(heja, heja, heja!)
Och var tvungen att växla från sittandes på läktaren,
till baklänges crawlandes, stående, uppåt väggen, med ryggen.
Bänk. Vägg. Bänk. Vägg..
Ja, ni fattar...


Men nu är det slut på det roliga.
Och jag, jag kommer ju få en sjuhelsikes massa fritid.
Eller?

Nä, nu är det dags att hoppa i vårkostymen.
Dra upp ogräs och få skit under naglarna.
Lära sig dricka matchalatte istället för finkaffe.
Dra en längtans suck, efter att få ligga i loungesoffan och läsa böcker.
Och fortsätta att försöka komma ihåg,
 var jag gömmer fjärrkontroller och mobiler för barnen.
För det kan vara så att jag beslagtar sådana manicker ibland.
Gömmer dem på ett "bra nytt ställe"
Och sen glömmer bort var jag lagt dem.
Jo på riktigt.
Idag hittade ett sådant set i handduksskåpet.
Jepp.
För bra, för att barnen ska orka öppna det skåpet själv.
(där är de aldrig)
Och för bra, för att jag ska komma ihåg det.

Jepp.
Och hepp.
Nu kör vi livet efter detta.
Livet post-innebandysäsong.




lördag 16 mars 2019

Living the dream

Promenaderna - det är där det landar.
Där stressen förvandlas till sunt förnuft.
Till kreativitet.

Jag går slalom mellan hundbajshögarna.
Det är inte klokt hur mycket bajshögar det finns.
Inte klokt att jag kan tänka klart och kreativt,
längs sådana här vägar.
Men det kan jag tydligen.


Living the dream.
Det är sånt jag tänker på.
Vad jag ska bli när jag blir stor?
När jag blir stor på riktigt?
Varför jag ibland tvivlar på nuet?
Och vad jag faktiskt skulle vilja göra.

Jo, jag skulle vilja göra skillnad.
Och beröra.
Jag vill skapa och bestämma.
Jag vill uttrycka mig med bild.
Och text.
Kanske till och med skriva en bok.
Jag vill kanske göra nåt annat.
Växa.
Innan allting redan är försent.
Jag kanske vill det.
Leva drömmen på riktigt.

fredag 8 mars 2019

Stå på dig. Annars gör någon annan det.

Jag har alltid tänkt att man kommer längst med,
 att vara ärlig och snäll.
Det är det, vi lärt våra barn.
Och att vara en bra kompis.
För det är det, jag tycker är den allra viktigaste egenskapen.
Att vara en bra kompis och att kunna möta andra.

Men jag inser också att den egenskapen kan missbrukas.
Anpassningsbara, snälla människor är de som utnyttjas
för att "lösa" problem.
Medans den besvärliga,
den-som-stör eller den-som-skriker-högst, 
också oftast är den som får som den vill.
Det.är.så.det.ser.ut

Jag undrar om jag gör rätt,
som väljer att uppfostra mina barn så.
Anpassningsbara, snälla, diplomatiska?
Sådana som också kan bli trampade på?
Problemlösare?

Jo det har varit en pissig vecka,
det har det.
En stressig vecka.
Huvudvärk.
Hämtmat.
Magkatarr.
Utvecklingssamtal.
Mer hämtmat.
Och ännu mer utvecklingssamtal.
Och en vecka,
där anpassningsbarheten överrumplades.
Igen.


Idag hyllar jag mig själv.
Den bästa kvinna jag vet.
(plus min mamma)
Jag skämmer bort mig.
Impulshandlar på min lediga dag.
Struntar i det dåliga samvetet om att konsumtion är dåligt för miljön.
Kör rallyfart mellan våningarna i parkeringshuset.
(jo, jag har koll och är grym på det)
Jag spottar som karl.
Sjunger högt och falskt i "knarkarbilen" till Shallow.
Jag köper blommor till mig själv.
Trycker i mig en semla.
Och tänker att jag duger bra som jag är.
För jag är ärlig och härlig.
Även om, kanske lite för mycket anpassningsbar.

Men jag tänker stå på mig.
Annars kommer nån annan göra det.


söndag 3 mars 2019

När man ändå tagit sig in på bakvägen

Jag är inte riktigt med på banan.
Helst vill jag skrika:
"Stoppa pressarna! Jag är inte färdig med helgen!"
Jag funderat på vad jag gjort mer än att ha tittat på SSL och fikat.
Hmmmm....
Inte mycket.
Jag menar, det tar sin tid att klämma in 
fyra fikor från fredageftermiddag
(ser ni hur grym jag är på alittertion)
till söndagkväll.
Jo.då.se.ru.
Den traditionella mamma-son-fredagsfikan.
Sjutton-års-kalas-med-lunch-och-fika igår.
Planera-bröllops-fotograferings-fika i förmiddags.
Och S-fika i eftermiddags framför teven
Ja S-fika ni vet - Söndag-SSL-och-Semmelfika.

För igår fick jag frågan av en fin vän,
om jag smakat semmelkladdkaka.
Nix, det hade jag inte.
Och eftersom det ändå är Fastlagssöndag idag
och jag ändå tagit mig in på "bakvägen" denna vecka.
så why not?

Och kanske var den inte lika top-notch som Mimmas semlor.
(Finns inga bättre)
Men ändå väldigt gott och väldigt mycket enklare än att baka bullar,
fixa krås, ja ni vet.
Och - kidsen älskade den!
Dessutom väldigt enkel att göra gluten- och laktosfri.


Lättbakad semmelkladdkaka

150g smör
150g mandelmassa
3 ägg
2½ dl socker
2½ dl glutenfri mjölmix
(går lika bra med vetemjöl) 
2 tsk vaniljsocker
2 tsk stött kardemumma
1½ krm salt

Till garnering:
2-3 dl grädde
flocksocker

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret och tag bort från värmen.
3. Riv mandelmassan grovt.
4. Rör samman smör, socker, mjöl, ägg och mandelmassa.
Tillsätt vaniljsocker, kardemumma och salt.
5. Häll smeten i en smord och bröad form 22-24 i diameter.
Grädda i mitten av ugnen ca 25 min.
6. Låt därefter svalna i kylen.
Gärna över natten
(men det hade jag inte tid med).
7. Garnera med florsocker och grädde
(Jag använde bara lite grädde på kakan, resten fick man ta ur en skål)

Mätt och trätt alltså.
Och en kropp full av socker.
Hepp!