När han jag är gift med, går loss med vit färg och roller i vår hall,
kör jag och kiddosen loss i stora vita backen.
Där härskar vi alldeles allena
och kör racertävling i solens orangea ljus, för att se vem som kommer först i mål.
Och två små busar gaddar ihop sig i snöbollskriget mot sin mor.
Dom kiknar av skratt och jag lyckas inte ens locka hem dom med lördagsgodis,
Så vi stannar länge, länge, tills solen bugar adjö.
Och så kör vi sista rycket.
För hur roligt och mysigt vi än har,
så hoppas jag på favorit i repris först i juletider.
För dunjackan börjar bli tunn, fårskinnspjucksen börjar läcka in väta
och mina vårblommor står oplanterade i en plastpåse ute i pensionärskuvösen.
Så inte sjutton kan vi fler trevliga dagar i pulkabacken nu.
Nä nu kör vi sista vinterrycket.
1 kommentar:
Nej, nu vill jag inte mer. Jag vill också plantera. Vet inte vad men hellre plantera än åka pulka! Kram
Skicka en kommentar