Det bor en liiiten liten Ove därinne

Man kan väl säga som så -

att känsliga läsare kan sappa bort det här inlägget på en gång.

Det förekommer nämligen svordomar och en och annan bitterhet i detta inlägg.

Bara så att ni vet!

För er andra som inte är så lättskrämda kan jag berätta en hemlighet.

.........................

Det bor en liiiten, liten Ove i mig.

Jo, en sån där liten bitter figur som poppar upp ibland.

En sån som vägrar släppa förbi nån jag-har-en-jäkligt-dyr-bil-så-jag-gör-som-vill-snobb

när hen försöker köra mot enkelriktat på ICAs parkeringsinfart.

Eller en sån som snällt kör in på de markerade mötesplatserna på den smala och trafikerade

vägen utanför, för att vänta in mötande trafik som inte ens kan vinka lite TACKSAMT med handen när de kör förbi!? För att väcka lille Ove och muttra högt och väsande "tacka då för faaaaan!!!"

För att inte tala om hur man kan bli när man för femtioelfte gången försöker installera instagram?

Att ska vara så förbannat svårt? Att man måste ha hjälp av en IT-tekniker för att klara av det?

Hur dyrt blir inte det, om man nu inte råkar vara gift med en?

Och att man dessutom måste ha ett konto för att döva sin nyfikenhet över vad sina nära och kära lägger upp? För att lägga upp bilder där och medverka till min egen bloggs död,
det tänks det min själv inte göras...... (eller bara lite, kanske?)

Kan ni tänka er att det finns sådana bittra människor?

Sådana som har små, små Ovar i sig?

 

(En man som heter Ove - sommarens i särklass mest fnitterframkallande bok)