Ensamvarg i jordgubbslandet

Man kanske inte kan tro det, om en snackemacke som mig.

Men nånstans därinne, bor det en liten ensamvarg.

En sån som behöver få skrota runt själv ibland.

Som behöver tyst och lugn.

Och bara njuta av ensamheten.

 

 

Så det är det jag gör när jag flyr iväg för att plocka jordgubbar, till dagens syltning.

Och för att plocka vackra gå-bort-blomster att ha till kvällen.

Njuter av lugnet.

Av att ingen pratar med mig.

Av att ingen känner igen mig.

Av att det nästan bara jag där ute i stycket.

Jag och några säsongsarbetande polacker.

En fågelskrämma. Och några tanter i sina bästa år.

 

Tyst och lugnt.

Här och nu.

Inhale. Exhale.

Som balsam för själen....