Lil´sis och jag drar in till stan och pärlar lite igen.
Till ett Clarion. Smokfullt av människor som vill hjälpa till, engagera sig
och visa långfingret åt kräftmonstret.
Det finns många solskenshistorier jag vet,
men fortfarande är det på tok för många som får genomlida helvetet.
Jag vill inte ens tänka på.
Fastän jag vet, att jag en dag kommer att bli drabbad på ett eller annat sätt.
Men vi drar ett litet strå till stacken.
Innan syret tar slut och vi beger oss ut på stan igen.
Till ett Malmö fyllt av tomtar i skyltfönsterna.
Vi handlar på oss lite pyssel, som vi trolla färdigt till advent.
Och får fnissanfall på Burger King, som aldrig tycks ta slut.
Sen rullar det hemåt igen.
Till förorten. Radhuset.
Och till pepparkakscheesecaken som blev över från igår kväll.
Den som smakade sådär då, men som gonat till sig lite under natten.
2 kommentarer:
Den översta bilden är underbar! Bra budskap där...jäkla sjukdom det där. Jag har många i min närhet som gått bort i cancer. Kram Nina
Vad fint! Och tack för dina varma ord hos mig, jag blir så glad! KRAM!
Skicka en kommentar