Ibland går det inte och vänta.
Som idag. Då måste jag göra det med detsamma på köksgolvet.
Innan jag ens har plockat in alla nyköpta varor i kylskåpet.
Så jag sätter mig ner på golvet.
Med benen i kors. I tajta jeans och spetsblus.
Andas in och andas ut igen.
Andas in igen och sjunger Ong namo, guru dev namo.
"Jag hälsar den kreativa kraften"....
Gånger tre.
Nä, om folk hade sett och hört mig, hade de inte trott jag var klok.
Men det är just vad jag är. Klok.
Som fyller lungorna med nytt syre och kraft.
Och tömmer dom sen helt på förbrukad luft och stress.
Sänker farten från hundrafyrtio till tillåtna nittio.
Dessutom är det ingen annan hemma. Än jag.
Så ingen behöver skämmas. Eller undra.
2 kommentarer:
Något för mig att ta till mig tror jag!
Superfin blus!
Kram Jenny
Det är väl det där jag behöver göra då och då.
Kram Helena
Skicka en kommentar