På en onsdag kan det vara så

 

Det där med att blogga måndagar eller tisdagar, det verkar inte vara min grej längre.

Måndagar går i yogans tecken. Bända och andas.

 Och på tisdagar försöker jag anstränga mig för att komma i säng riktigt, riktigt tidigt.

Men det har banne mig inte gått nåt vidare alls.

 

Men på onsdagar!

Då kan det vara så att man råkar köra längs Kustvägen och upptäcker att

stenarna på ett ställe ute i vattnet är ovanligt stora, många och rörliga!

Då kan det hända att man hämtar två grabbar från skolan så att lil´sis får sällskap

med någon i sin egen ålder.Och att mamman i huset sladdar förbi hemmet

för att hämta sin kamera med på tok för litet objektiv.

 

 

Sen blir det åka av! Till sälsafarin några kilometer längre bort.

Vi ser inte mindre än fjorton stycken!

Och killarna vill inte alls åka därifrån. Trots att det bara är fyra, fem grader varmt.

Och rått, blåsigt och jävligt!

Nä, dom gillar det. Big time!

Och jag låter dom hållas. För som nioåringen säger "detta var ju ett riktigt litet äventyr!"

Och det är så jag vill att det ska vara.

Att barn uppskattar det som finns runt om oss.

Att upplevelser och roligheter inte behöver kosta en massa pengar.

 

På onsdagar kan det vara så....