Det tar på krafterna att lufsa runt med tre kiddos i en bokskog,
en lördagseftermiddag.
I alla fall om man lurar iväg dom i två-komma-sex-kilometers-spåret
för att rasta obekväma Ipadfötter på långpromenad.
Med dofter av lövskog och getar - som lil´sis så vackert kallar dom (getterna).
Men alltså, vill man ha en bit överbliven chokladtårta från gårdagens partaj,
uppdukad på ett gammalt plastigt Ikeafat, då får det bli så.
För det smakar ju så förbaskat mycket godare då. Med lite motion i kroppen
Och nu, egentligen, är jag bara sådär härligt, skönt trött.
Så om jag bara råkade doppa huvudet på kudden,
så skulle sovrummet snart ljuda av klingade små söta och kvinnliga snarkningar.
Med sådana där lätta, ljuvliga ra-puuuuuuh, raaa-puuuuuhh.
Det skulle det.
Men jag har flera tjog med bilder som mina redigeringsklor vill dra i.
Och så sägs det att deklarationen snart ska vara inne.
Så vi kör på. Med lite vin. Och choklad. Därtill.
2 kommentarer:
Så brukar jag också göra! Köra på fast jag borde sova!
Kram Jenny
Haha, getar. Min äldsta kallade dem getingar när han var fyra. Två getter hade slitit sig från grannen och stod plötsligt på vår terass. Sonen grät förtvivlat "jag tycker inte om getingar". Så gulligt!
Härlig tillvaro i friska luften och en skopa motion!
Ha en fin start på veckan.
Kram Lena
Skicka en kommentar