En riktig pudding

Jag gillar den där "nya" maten. Det gör jag.

De senaste två månaderna har jag utökat skafferiet med massor av frön och liknande.

Med saker, som jag knappt visst att det fanns.

 

Favoriten är nog ändå chiapudding. Åtminstone just nu.

Och man kan tycka att det liknar lite guppande grodyngel i en burk blandat med mjölk.

Men jag gillar det. Smaken och konsistensen.

Och att man känner sig nyttig när man slevar det i sig.

 

Ikväll har jag dock bytt ut puddingen mot glass och chokladsås.

Jag laddar ju för Vårruset imorgon.

Och har fått två tips med mig på vägen. Av två olika proffs.

Jag frågade ena proffset idag hur man springer fem kilometer på nitton minuter?

Hur man lägger upp det liksom? Killen svarar:

Jag vet inte. Jag springer bara en gång om året... En gång om året?!

Redan där är det ju kört. Då har jag ju springit tio gånger för mycket!

 

Så jag tillämpar proffstips nummer två istället.

Ät mycket glass eller mejeriprodukter dagen innan.

Det där tar jag fasta på. Där känner jag att jag kan vara med och ladda upp.

Med glass. Indränkt i chokladsås.

Så det gör jag. Enligt proffsiga anvisningar.

Äter glass i stora lass. Och tar en riktig pudding imorgon. Istället.

 

.

 

Chiapudding

 

1 banan

2 dl mandelmjölk

1 nypa vaniljpulver

2-3 msk chiafrön

 

Mixa ihop banan, mandelmjölk och vaniljpulver.

Rör sedan ner chiafröna och låt puddingen stå

minst 30 minuter i kylen.