När ståkkhólmarna lämnat...

 

Det är nästintill tyst nu.

Bortsett från Barnkanalen som ljuder i stora rummet intill och en lil´sis som ligger i soffan

och emellanåt ropar "maaaaamma!". Likt ett herrefolk som önskar sin betjänt.

Men annars så, tyst.

Big Bro är på innebandycamp.

Han-jag-är-gift-med har farit iväg för att köpa nya taklister

som ska förvandla ett läckande uterumstak till vattentätt igen.

 

Och ståkkhólmarna for tidigare i morse.

Dom försvann lika snabbt, som dom kom.

Fast under en fyrtiotimmarsvisit hinner ändå en lillasyster

och hennes tre barn göra avtramp i ens vardag.

Det blir liksom en annan ljudvolym och barn lite varstans.

I klunga som förflyttar sig mest hela tiden.

 

Men fint har vi haft.

Firat två majbarn, ett junibarn och ett julibarn med tårta och paket.

Låtit Mälarens barn fått slänga sig i riktiga vågor och leka i den ljusaste av sand.

Och ätit sötsaker (förstås) på Tirups Örtagård, så jag känner mig sockeryr i knoppen idag.

 

Men nu kör vi onsdag.

Med tvätt av lakan, American pancakes och strandhäng därefter.