Jag har druckit kaffe till och från sen jag vara fyra.
Mest från faktiskt.
De senaste åren mest för att jag känner mig
som en Duracellkanin inombords.
Med hjärtklappning och stressad kropp.
Men jag kan ju fortfarande tycka det är rasande gott. Och lite festligt.
När jag var fyra joinade jag mormor och morbror i deras svarta drickande.
Med massor av mjölk och lika många sockerbitar som jag var gammal...
Tack och lov höll det bara i sig första året eller två.
Ni vet när det var sjuttiotal och socker var helt ofarligt att hälla i sig,
bortsett från tändernas skull.
Nu försöker jag lära mig att dricka det sockerbitsfritt.
Och det funkar bra.
Iallafall om jag får en kaka. Eller lite choklad till....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar