Det bruna huset står kvar.
Och granen. Full av kulor och tvåhundra juleljus.
Och alla stakarna och stjärnorna.
Tomtarna och...... Tomtarna.
Jag är visst sen på det i år.
Riktigt sen på det faktiskt.
Inte så sen som mamma min var, ett år när vi var små.
Då vi övertalade henne att inte slänga ut granen i första taget.
Eftersom den var ju så ovanligt fin. Och nästintill barrfri.
Den julen fick vi njuta av granen till mitten av februari.
Sen var det inte förhandlingsbart längre.
Slå den om ni kan?
2 kommentarer:
Haha! Har jag inget som helst minne av! Vårt står också kvar, motvilligt. Har åkt på nån influensa tror jag 😩. Både jag och Fredrik , barnen lite halvkrassliga dom också.
Kram
Jättefint pepparkakshus : ) kram Sofia
Skicka en kommentar