Kan vi inte bara lägga handen på hjärtat och säga jag lovar och svär?

Den mörkaste tiden är här. 

Den som får mig att vilja stanna under täcket och sova ända fram till maj.

Inte för mörkrets skull. 

Eller för blåstens, som kryper innanför kläderna.

Utan på grund av bacillerna.

Dessa vidriga baciller som framkallar sån ångest hos mig.

Och som jag ofrivilligt lägger så mycket negativ energi på.

Baciller som jag och mina medsystrar får strida så mycket mot.

Och som tvingar oss att stå på stadiga ben när konflikterna beskjuter oss

Så kan vi inte bara lägga ena handen på hjärtat, 

höja den andra i luften och säga jag lovar och svär!

Jag lovar å svär att inte ljuga för personalen på förskolan

och säga att mitt barn har feber när det i själva verket har magsjuka.

Jag lovar å svär att hålla mitt barn och dess syskon hemma

MINST 48 timmar efter sista symptom.

Jag lovar och svär att respektera mina medmänniskor och

att inte dra runt med min magsjuka lilla familj i affärer, på kalas och julmarknader. 

Jag lovar och svär....

Jag lovar och svär!

Att jag lägger egoismen åt sidan.

Att jag tänker på barn och äldre med nedsatt immunförsvar.

För mitt liv är inte viktigare än nån annans.

Min tid är inte mer dyrbar än din.

Peace.

Love.

And understanding.