Ut på tur - aldrig sur

Det är som en drog för mig -

promenader i skogen.

Lugnet.

Tystnaden.

Och friheten.

Helgerna är oftast fyllda av barnens aktiviteter.

Till höger.

Och vänster. 

Men på loven,

om jag får en stund över,

brukar jag tvinga iväg kidsen till Bokskogen.

Idag lyckas jag få med mig två riktiga fnitterbyxor.

Så att skriva att det var tyst i skogen,

kanske klassas som lögn.

Och apropå byxor....

ja vad säger man.

Ja jag hade byxor på mig - såklart!

Och även överdragsbyxor med mig.

(Som den frusna kyckling, 

jag kan titulera mig med)

Synd bara att jag fått med mig fel!?!

Big Bro's hundrafemtioåtta slash hundrasextiofyra!

Och det ska jag säga er,

att det är inte varje dag som jag lyckas åla i mig 

ett par sådana tajta ödleskinn...

Det måste väl nästan betraktas som en size zero?

Eller?

På en mediumkvinna med jeans, i sina bästa år.

Den synen alltså.

Och den sprickningsrisken!

Sådana böjer man sig inte i, kan jag säga.

Nix.

Pix.

Men annars -

ut på tur, aldrig sur!

Härligt och underbart.

Fast kanske inte så tyst.

❤️