Vi är på tur.
Nära norska gränsen.
I Rörbäcksnäs.
Här finns Longhorn.
Och världens bästa hamburgare.
Har jag hört.
Jag är inte så fancy av mig.
Men när vi kör in på en tom parkering intill ett småsjaskigt trähus,
blir jag väldigt o-s-ä-k-e-r på de rekommendationer vi fått.
Klockan är sex och stället är helt tomt på gäster.
Utanför sitter en man och läser tidningen,
lagom ointresserad av att ge vår ankomst ett välkomnande leende.
Men vi går in.
Och vid baren möter han upp oss.
Han - ifrån köksingången.
Vi tar mod till oss.
Beställer på engelska.
Jag, ytterst osäker på kvalitén på min kommande rätt....
Men det blir bra.
Riktigt bra!
Det kommer fler gäster.
Och ännu fler gäster.
Och fyra fina hampingar landar på vårt bord.
Homemades.
Vällagade.
Mumsiga!
Och riktigt, riktigt goda!
När man är Rörbäcksnäs, så ska man visst bada.
Om man vill.
Och vi är inte svårflörtade.
Även om vi snackar insjö.
Eller tjärn.
Gorrtjärn.
Nä vi har hängt i tjugofem-trettio-graders-värme
och längtar efter att kylas av.
Vattnet är annorlunda.
Ljummet, men kyligt som en bergstopp.
Men botten fin.
Först lite långgrunt, för att sen bjuda på rejält djup.
Men det är fantastiskt skönt.
Och efterlängtat.
Iallafall för en badguru som jag.
Jag tittar ut över sjön.
Kollar in alla människor som parkerat sig på denna lilla strand.
Låter ögonen vila från Kring denna kropp.
Det är en viktig bok det där.
Om kroppshets.
Om att äga sin kropp.
Bestämma själv.
Hur den ska se ut.
Hur den ska få användas.
Och av vem.
Om skuld och skam.
Jag tänker ofta på det där om sommaren.
På stranden.
Jag tänker på alla som egentligen
vill hänga på stranden, men inte vågar.
Som känner sig obekväma.
Som är rädda att bli bedömda.
Att inte passa in.
Sånt gör mig så ledsen.
För vem ska bestämma sånt?
Kan inte alla få äga rätten själv om sin kropp?
Och göra som man vill?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar