Jag smuttar på rödvinet.
Skålar för att hon (läs jag) som alltid promenerde under
löpningen i skolan, eller myglade, har lyckats springa sju kilometer.
Längsta loppet ever.
Heja-heja-Martina säger att man ska belöna sig när man nått ett mål.
Med typ ett par nya skor, löparstrumpor eller så.
Så får det nog bli. Ett par strumpor.
Jag som alltid springer barfota, tills fötterna badar i svett.
Ett par strumpor ska jag ha.
Sen bjuder mannen på grillat. Igen. På min begäran.
Och jag fixar mumsig sallad.
Med vattenmelon och feta.
För dom - dom gifter sig så bra.
5 kommentarer:
Ja, det är ju så gott! Är mumsigt att ha i lite rödlök också!
Eller ruccola!
Så duktig du är! Jag försöker och försöker men orkar max ett par hundra meter sen måste jag gå! Hoppas jag också kan springa så långt som du en vacker dag!
Kram helena
Mmm melon och feta. Gott!
Kram Lena
Vilket härligt och roligt inlägg! 7km är ju jättebra!!! Heja heja Titti! Kram
Skicka en kommentar