Det är inte många galningar som är ute och springer tio, halv elva på kvällen.
Mer än jag. Och en främmande man med hörlurar i öronen och spring i benen.
Men det blir så sent när man ska välja kläder inför morgondagen.
Lägga barn som inte kan somna.
Och baka jordgubbstårta.
Men det är okej att det blir så.
För omgivningarna ute på slätterna är fortfarande magiskt vackra.
Svajande korn, råg, prästkragar och vallmon som slåss om platserna ute på fälten.
Vackert så man nästan vill gråta.
För att inte tala om efteråt.
När man ligger där på madrassen ute i trädgården och tittar rakt upp i den blå himlen.
Känner hur jäkla skönt livet är efteråt.
Med tunga vader och tunga ben.
Med en avslappning som sprider sig runt i hela kroppen.
Och en känsla av "God damn, i´m good"
Nog sjutton gillar man livet på rygg efteråt.
5 kommentarer:
Vad duktig du blivit med löpningen och den där känslan efteråt är bara den bästa:-) Det är så det ska vara att springa, härligt hela vägen!
Heja dig vad bra du är! skönt man inte är ensam om att springa på udda tider, jag kör vid fem-tiden på morgonen och då är man också skapligt ensam därute :-). Men den där känslan efteråt gör verkligen att det är värt det!
Ha en fin onsdag! Kram Jennifer
Så härlig du beskriver det! Jag hade dock inte valt att springa så sent. Det skulle ha samma effekt som kaffe. Tokvaken! PLING! Typ.
Kram Lena
Du är grym! Heja dig! Och du, missa inte fototävlingen hos mig. Där platsar ju du med dina underbara bilder :)
Gud vad jag känner igen den känslan. Näst intill oslagbar. Kram
Skicka en kommentar