Skolavslutning. Den första.
I skjorta och shorts trippar han iväg.
Han håller först min hand.
Men när vi närmar oss skolgården, släpper han den plötsligt.
Vi är inne på minerat område. Där man inte längre är liten. Utan stor.
Så stor att man lämnar förskoleklassens land.
Och där nästa station, är första klass.
Vi firar med lunch nere på bästa strandhaket.
I goda vänners lag.
Och tossiga ungar badar i Östersjön.
Medans mammor andas ut. Bättrar på brännan. Och pandaögonen.
Hemma väntar jordgubbstårtan.
Vår nya tradition.
Jag tänker att rackarns vad tiden går.
Och att det kommer gå snabbare än jag tror att baka nästa.
10 kommentarer:
Men herregud vilka sötnosar! Sååå fina! Och det här med skolavslutningar...det är ju så himla fint!
Kram!
Fin bild!
Ja, tänk så stora de är de små liven!
//Tant Caroline
Åh, så fina de är dina barn! Får alltid en liten tår i ögonvrån vid skolavslutningar. Traditioner är bra särskilt om de innebär att få mumsa tårta:-)
Vilka söööta barn<3
Å vilken tårta sen!:-)
/Louice ;-)
Vilka fina barn och vilken fin tårta! Låter som en härlig dag! Kram
Ja det är galet vad tiden rinner iväg. Min dotter gick ut ettan idag och jag kan inte förstå det. Vilka fina barn. Stor kram Nina
Vilken fin bild på två fina barn. Tänk vad fort tiden går. Ha en skön sommar! Kram Johanna
Men du så söta de är! Ja det där med att hålla handen när kompisar kan se kan vara riktigt känsligt :).
Önskar er en fin helg! Kram Jennifer
De är ju så fina så jag smäller av! Jisses, första klass, det känns avlägset... Själv var jag på studentfest hos en granne i går, det kändes ännu mer avlägset. Tänk att det var 17 år sedan jag var där, med flaggan i topp! :) Kram ps. Hoppas du inte har för mycket träningsvärk idag
Fina kusinerna! Är det någon liten tjej som snart växer om brorsan? Hur som helst, så saknar vi er! Kram
Skicka en kommentar