Skåne visar sig från sin bästa sida

 

 

Jag vet inte vad som har flugit i mig på sistone.

Kanske är bara den där lilla träningsdjävulen på axeln som puffar mig med sin treudd?

Men jag tycks ha fått konditionsug i kroppen och lite sunt förnuft i knoppen.

 

Så jag ställer bilen hemma och hoppar på cykeln istället.

För att styra kosan mot det där stället som är beroendeframkallande.

Tar frivilligt slingriga omvägar på landsbygden för att se

Skåne som visar sig från sin bästa sida.

Med hallonodlingar. Med äppelträd i blom. Med midsommarblomster.

Och med små gathus som jag passerar i den lilla, lilla byn.

 

 

 

Jag försöker se sportig ut i mina nytvättade löpartajts och mina tåjamsluktande gympadojs.

Men misslyckas enormt med min tantcykel el classico.

Och med barnsadel på pakethållaren.

 

För att inte tala om när jag trasslat ner bajken ner i diket för att plocka blommor,

medans ortens käcka, högspeedade klubbcyklister kör förbi i ett svisch.

Det är då jag känner mig som Ferdinand.

Som trivs bäst när jag får knycka blommor längs landsvägen.

 

Fast det där med motion - det ger mersmak minsann!