Himmel och pannkaka

Jag är laddad för ett nyttigare liv. På riktigt.

Jag kommer aldrig att sluta baka kakor och låta en och annan slinka ner för strupen.

Nä, för det där med bakning, det är min passion.

Och choklad, det kan inte en enda avväjningsklinik få mig att bli fri från.

Men mina tisdagar-på-tantgympan får mig heltaggad.
Då känns det som att jag vill lägga alla mina lönepengar
på träningskläder och nya skor.
Bli en riktig friskis. Och en svettis.
Och jag vill lära mig att äta nyttigare.
Minska på vardagssockret och äta Raw.
Utan att krångla till det.

Så jag testar mig fram lite försiktigt.
Tjoffar ihop en smet till bananpannkaka.
Sån som alla pratar om och som alla tycks äta.
Som sägs mätta magen mycket längre och som innehåller saker som inte finns i mitt kök.
Men som finns i affären.

Och jag kan gilla bananpannkaka. Det kan jag.
Om man bortser från att de ser ut som något som min fyraåring tillagat.
Eller att dom är übertrixiga att vända på i stekpannan.
Men det smakar fint.
Och övning ger väl färdighet? Eller?