Man glömmer snabbt hur små dom är, dom där newborn.
När man är tretton dagar, då är man inte gammal.
Nä, då är man bräcklig som en fågelunge och
får nästan plats i mina båda händer när jag ska försöka flytta henne.
Men bedårande och fullständigt, fullständigt und.erb.ar!
Det är en utmaning att fotografera dessa små ljuvliga.
Och det förstås, vem vill väckas ur sin sköna eftermiddagslur
för att bli av med kläderna? Eller flyttas runt i olika positioner?
Samtidigt som man ska vara en sovande Top Model?
Ljuvlig var ordet.
Och det ger mersmak - det gör det.
2 kommentarer:
Ljuvlig.....helt underbart ljuvlig!
OMG vilken karamell, så sockersöt så!
Skicka en kommentar