Att få känna sig bekväm. Att få känna sig som hemma.

Det blåser snålt på de södra slätterna.

Men mamma är här och vi styr kosan mot Idala gård.

Därute vajar anisisopen i den kalla vinden. 

Och jag undrar om klänning, var ett klokt klädesbeslut att fatta.

Men därinne finner vi värmen.

Även om jag först känner mig malplacerad.

Där inne finns fyra bord dukade, varav ett är åt oss.

Två av borden är fortfarande tomma.

Och vid stora bordet sitter det en kvinna och fem män.

Kostymklädda från topp till tå och slänger sig med English financial terms.

Och här kommer jag med två barn som inte är särskilt vana att gå på restauranger 

annat hamburgerkedjor och pizzerior. Och som är i ålder, där benen är fulla spring

och med munnar som kan låta högt och mycket. 

Precis som många andra barns munnar och ben gör.

Just för att de ÄR barn.

Men jag lugnas fort av husets underbara servitör.

Han som låter Big bro, som sällskapets enda herre, få titta på menyn

och sen frågar om han vill ha en nutellaburk och en tesked till lunch? 

Som dom två kan dela?

Men det blir istället en rätt utanför menyn. En specialare med pasta, kalvkött och grädde.

Och Big Bro äter med fantastisk aptit och säger mellan tuggorna

 "- Jag vill åka hit här flera gånger igen!".

Och jag känner som honom.

Hit vill jag verkligen åka hit igen.

Äta god mat, vandra i grönskan 

och återigen känna värmen, omtanken och välkomnandet

från alla som jobbar här.

Att få känna sig bekväm.

Att få känna som hemma.