Jag har tänkt på det där.
Hur svårt vi människor har nuförtiden att låta medmänniskorna säga sitt.
Att lyssna utan att höras.
Att låta någon prata till punkt,
utan att snabbt sticka in sitt eget mellan två meningar.
Som om det jag har att säga är viktigare,
än det vännen berättar för mig.
När jag var yngre var jag en mästare på att lyssna.
Ta ett steg tillbaka och visa respekt.
Så är det inte längre av nån anledning.
Men jag är knappast ensam.
Det har blivit en ful modernitet att prata i mun på varandra.
Bland såväl vuxna, som barn.
Att barn gör det, är kanske inte så konstigt.
För barn gör som vi vuxna gör.
Men vi vuxna borde veta bättre.
Lägga egoismen åt sidan.
Och passa på att andas under tiden istället.
Och passa på att andas under tiden istället.
7 kommentarer:
A M E N 💗
Bra tanke. Jag var mästare på detta som yngre, blev bättre men nu... Tack för påminnelsen.
Det är så sant, men det finns en förklaring som gör det hela lite förklarbart, dock kanske ej försvarbart. Människor med dåligt närminne pratar snabbt och vill få ut "sitt budskap" innan de glömmer vad de skulle säga. En bra tanke försvinner fort för dem.Först när de uttalat sina funderingar fastnar den i medvetandet. : )
Det är inte lätt när man har en popcorn hjärna som poppar nya tankar hela tiden ;) Det tystnar liksom inte förrän munnen har öppnats. För mig är inte det de samma, att inte lyssna och vissa respekt, utan ett samtal som man ger och tar av varandra. Men jo om någon avbryter och börjar prata om något helt annat, då är jag med på att det är oartigt och respektlöst.
Det finns mycket klokt i det ni säger Finaste Mattan & Limetwig. Men jag upplever att man är för snabb ibland med att prata om sin vinkling i ett samtal. Ett samtal bygger förstås på att ge och ta annars blir det inget alls. Men ibland tycker jag det är lite mycket "my point of view". Jag behöver iallafall lägga band på mig själv lite oftare :-)
Tittar in så här för första gången och hamnar på ett klokt inlägg, det tål att tänkas på
Kram Kajsa
Klokt. Och ibland lite svårt.... Men väldigt viktigt att tänka på!
Kram Jennica
Skicka en kommentar