Jag kunde inte låta bli att svänga förbi Majas Cottage igår.
Eller rättare sagt jag kunde inte låta bli att få lägga undan några av de nya
lyktorna tidigare i veckan, för att igår hämta upp dom på självaste releasedan.
Mest av oro för att bli utan.
Eller för att tiden skulle ticka iväg och att jag skulle komma av mig.
För jag har ganska svårt att låta bli att inte köpa på mig ett lager.
När man står där i affären och pekar på den ena lyktan efter den andra.
Likt ett barn, som står vid lösviktsgodiset en lördag och vill ha mer.
Och när man vet att hälften av pengarna går till Barncancerfonden.
Jag tycker det är en fantastisk idé.
Att göra något vackert och sälja för ett gott ändamål.
Och jag vill gärna vara på ett microhörn.
För jag inser att om jag köper Majalyktor och säljer barnkläder på Barncancerfondens bazar,
så är jag med och bidrar till väldigt mycket mera pengar än jag annars hade gjort.
Hittills är det drygt en handfull hundringar den här månaden.
Och så hade det inte blivit, om inte dessa fantastiska kvinnor bakom Majas Cottage
och Näsets Barnbazar funnits med sitt enorma engagemang.
Dessa kvinnor, som får mig att känna mig delaktig.
Kvinnor som får mig att bli en bättre människa.
Tack!
Hittills är det drygt en handfull hundringar den här månaden.
Och så hade det inte blivit, om inte dessa fantastiska kvinnor bakom Majas Cottage
och Näsets Barnbazar funnits med sitt enorma engagemang.
Dessa kvinnor, som får mig att känna mig delaktig.
Kvinnor som får mig att bli en bättre människa.
Tack!
2 kommentarer:
Jättefina lyktor och för en bra sak!
Ljuslyktor får man aldrig för många av! Kram ps. Jag föredrar plättar med någon form av mjöl och mixade havregryn är ett bra alternativ till vetemjöl
Skicka en kommentar