torsdag 9 april 2015

I tron om att vara en god bit på väg


Jag tror jag är en god bit på väg att bli en morgonmänniska.
Jag är så nöjd med mig själv som går upp klockan sex varje vardag morgon,
vare sig jag behöver det eller ej.

Idag är en sån dag, då jag inte behöver det. Men gör det ändå.
Jag hoppar i dom rosa dojjorna, snörar dom dubbelt och ger mig ut.
Jag möts av soluppgången och den ytliga dimman över fälten.
Mina ben känns som bly och vänsterbenets framsida är stel som en pinne.
Jag tvingar mig igenom fem tunga kilometer,
 med tankarna på den bästa belöningen, som man får efteråt.
Belöning i form av en God-damn-it-feeling, morgonkick
och en liten chit-chat med lil´sis efteråt.
Hon nyvaken, med en filt omkring sig.
Jag uppiggad, med en "citrondrink" i min hand.

Jag tror jag gillar det.
Gillar det mucho, att bli en morgonmänniska.

 

1 kommentar:

Ann-Louise sa...

Ja det är verkligen inte alls dumt att ta sig ut på morgonen, hela dagen blir faktiskt bättre!
Borde också försöka ta mig ut lite oftare på morgonen!