Den där väggen alltså

Det finns väggar, sådana som man kan gå in i,

som jag absolut inte gillar.

Sådana som har en lucka bredvid sig, där man faller djupt ner med ljusets hastighet.

Där man tappar bort sig själv och där det sen tar en evighet att försöka ta sig tillbaka.

Sen finns det andra väggar. 

Typ klätterväggar. 

Betongväggar.

Tegelväggar. Bärande väggar. Nerklottrade väggar. Tapetserade väggar.

Bruna väggar. Ytterväggar. Kakelväggar.

Och så finns det vackra vita träväggar som pryder uterum.

Som förvandlar en gillestugsliknande pensionärskuvös till en studio.

Den där väggen alltså, det måste vara bland det bästa vi gjort

(och fått hjälp med att göra).

Åtminstone om man räknar husliga ting.

Det händer att jag fotograferar där.

Som t ex förra årets sista fotografering.

Med två små ljuvliga tvillingpojkar.

Fantastiskt tåliga och en fröjd att få föreviga

Same, same but sooooo different!

Jag som oroat mig för att inte se skillnad, fick tämligen tji.