Det är som ett dimmigt slagfält vid Lützen här hemma.
Det känns som att det aldrig blir riktigt, riktigt helt blåst på bord och andra ytor i huset.
Det är alltid nåt som hänger efter.
Ibland mindre. Och ibland en så jädrans massa mer.
Jag tänker att om jag plockar undan tio saker i timmen. Kommer jag att lyckas då?
(som om det nu enbart vore mitt jobb här hemma att plocka undan?)
Före år 2018?
Eller måste jag vänta med den tillfredställelsen?
Tills barnen flyttat hemifrån?
Imorgon är det iallafall torsdag.
Och då är det skärmförbud i den här familjen.
Man kan tycka vad man vill i om det där.
Men jag tycker det är förbaskat skönt att ha en dag,
då vi slipper alla konflikter kring paddor som det ska pillas på.
Och grodor som hoppar ur mun.
En kväll då vi kan försöka umgås lite mer.
Eller plocka undan lite.
Fast helst båda två.
Förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar