Att hålla jämn takt med samtiden

Jag ser mig själv springa jämsides med vardagen.

Är varken bakom eller framför, bara bredvid.

Jag försöker hålla jämna steg med samtiden.

Jag jobbar. Lyssnar på Kent. Redigerar.

Jobbar. Lyssnar på Kent. Redigerar.

Jobbar. Lyssnar på Kent....

Allt jag behärskade förra veckan, har brutits.

Alla löften. 

Allt tålamod.

Har pulveriserats.

I samma takt som jag slänger i mig sötsaker för att "lura" kroppen min att bli pigg.

För att tillfälligt orka springa bredvid.

Snart ska jag sluta släcka bränder.

Snart tar jag kommandot igen.

Planerar och ligger före.

Veckohandlar.

Fyller frysen med lussebullar.

Promenerar.

Ger mig lite mer sömn.
Och ta mig tusan om jag inte ger mig på en löprunda.
 På försök.

Amen.