Det är inte utan att man liknar en känd skådespelare idag.
Ni vet, han där Chris Elliott.
Jo tänker ni. Vi vet.
Och sen tänker ni nej. Det är ni inte.
Lika, alltså.
Och jag kan förstå att det är svårt att se likheten.
Men om man tänker sig mitt rosaceainramade vänsteröga
och när han spelar Dom i Den där Mary - då förstår ni nog likheten.
Idag är det fredag och då ska man ha en fredagsbukett.
Det är sen gammalt.
Och jag som inte "vill" vara sämre än nån annan,
svirar snabbt förbi gårdsbutiken efter dagens företagsfotografering.
Det är lerigt i den där blomsteråkern.
Det är det.
Fast där finns fortfarande några hyfsat pigga dahlior, som jag roffar åt mig.
Åh, det är en sån där go´ frihetsfeeling, det där.
Att strosa hemåt med egenplockade blommor.
Inslagna i brunt papper.
Det är nästan så de är vackrast, tycker jag
I det bruna pappret.
Som en förnimmelse av torghandel från en svunnen tid.
Och om man ändå ska njuta och tillfredställa fler sinnen,
så kan man dricka finkaffe ur en mugg som ger mig många glada minnen.
Och börja våga börja läsa den där boken som fått vänta ett tag.
Inte för att den är läskig.
Utan bara för att jag misstänker att den är så bra att jag inte kommer kunna lägga den ifrån mig sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar