söndag 22 april 2018

Ten more days


Ten more days.
Sen är det Vårruset.
Jag har hårdtränat som en gasell.
Not!

Jag ger mig ut.
Bara för att se om jag orkar.
Fast jag kanske egentligen inte borde.
Ingenting känns bra.
Vänster fotled känns stelopererad.
Löpsteget, långt och klumpigt.
Kondisen är vidrig.
Luftrören trånga.
Och hela kroppen skriker efter after-running-dopp.
Men jag har badstopp....


Avicii lotsar mig.
Leder mig framåt.
Låt efter låt.

" Ten more days 
under water,
And I already know
I´ll be fine.
Ten more days
till it´s over
till the darkness goes
and I see the light.

I´m torn between
fulfilling my wildest dreams
to satisfy the beast
inside of me.
And a grounded love
that raises me high above
The grabbing hands of  cowards and of thieves.....

Jag såg dokumentären igår.
Upptäckte den här texten för första gången.
Den snirklar sig in i hela min kropp.
Inser vilken jäkla strid han fört.
Mot sig själv.
Men framförallt alla mot andra.
Som fortsatte pusha, för att få sin del av kakan.....

Sånt gör ont på riktigt.
Amen.




Inga kommentarer: