Det nalkas studiedag för trion.
Och efter en del "måsten"
hoppar vi in i skrutt-bang-bang-bilen.
Drar västerut.
Med nedrullade rutor.
Som den goda husmoder jag är,
har jag önskefyllt medpassagarnas magar med pannkakor.
(ett av barnen beklagade sig över att han inte fått hemgjorda pannkakor på två år!
Stackare. Ojv-adh-anä-rbr-apå-at-tö-verd-riva)
Eller det är iallafall vad jag tror.
För när jag äntligen får äta Lindas churrasco andaktsfullt,
sådär vid eftermiddagskaffetid,
sitter två småsugna ungar bredvid och tjyvar pommes.
Jag låter dem hållas.
Fokuserar bara på det allra, allra, bästa - churrascon.
Det är nåt särskilt med den.
Nåt himmelskt.
Nåt som får världen att stanna upp.
Och som får min hals att framkalla små halvtysta grymtningar,
av välbehag.
Det är nåt särskilt med Linda´s Fingermat också.
Jag tror inte jag kan komma på nåt annat matställe där jag känner mig så välkommen.
Där värmen, glädjen och energin flödar.
Även under kalla och snålblåsiga stormdagar nere i hamnen.
Och är man i hamnen,
på en alldeles nybyggd brygga -
ja då badar man.
Såklart.
Iallafall om man tillhör den här familjen.
Och även om sexton vattengrader inte är det varmaste i Sydeuropa,
så luktar det Medelhavskänsla lång väg.
Medans mamman i familjen säkert trippar för stegen,
slänger kidsen sig ut i det azurgröna havet.
Och när man badat, äter man ju glass.
Det är sen gammalt.
Iallafall om man tillhör den här familjen.
Jag vet att det finns vuxna som slutat med sånt,
för att de är rädda om figuren.
Men jag struntar hellre i sommarkvällarnas bag-inbox-intag,
för att kunna fylla sommarmagen med ett antal liter glass.
Så glass blir det.
I mindre lass.
Och är man i Medelhavet,
tycker jag man ska hålla sig till italienska smaker.
Men kidsen envisas med MFF-glass (!?)
Och vem är jag som gammal hå-i-eff-are att säga nej.
Peace. Love. And understanding.
Och en annorlunda eftermiddag vid Medelhavet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar