I väntan på Gud

Det kan vara så,

 att jag fick lite jäklar-anamma när jag kom hem från Spanien.

Att jag fick för mig att träning är bra och jag skulle må bättre av det.

Jo.

Det kan också vara så att jag kanske tog i lite.

Att jag sprang i lördags.

Och dessutom tog Novemberdoppet.

Att jag körde en timmes hopprepspass i söndags.

Monterade upp och ner sängar till barnen.

Möblerade om deras rum en smula.

Och att jag körde min "husmorgympa" igår.

Fast jag hade träningsvärk sen tidigare.

Och det kan vara så,

att träning är jäkligt farligt.

Att jag kör ryggläge idag.

För att vänster ben gör så ont 

- från knä upp i rygg -

att jag funderar på om det inte skulle vara skönare att hugga av det?

På riktigt.

Så idag ligger jag i sängen.

För att allt annat gör så ont.

Och tvingar mig att gå små rundor ibland i "lägenheten".

(jo det var det rådet jag fick från sjukvården)

(han-jag-är-gift-med undrade vilken lägenhet jag skulle låna?)

Försöker dricka kaffe.

Trösta mig med några bitar bortglömd choklad.

Och väntar på att få komma till Gud imorgon.

Som förhoppningsvis kan dra rätt ett ben eller två.

Och knäcka lite rygg.

Det är onsdag i väntan på Gud det.

Med ett visdomsord om att det kan vara farligt att träna.