Monstret i skåpet

Vi har inte bara stjärnor i vårt hus, utan även monster. Av olika slag. Ett av dom bor i garderoben (här bor inga lik, bara monster). För det mesta håller hon sig i schack, men ibland vaknar hon till liv. Full av hormoner. En riktig hormonhäxa. Likt en surpuppa som försöker komma ur sitt skal och förvandlas till en vacker och vän fjäril.

Försöker trycka tillbaka henne in i skåpet, tysta ner henne. Men det finns andra som försöker locka ut henne. Fyraåringar som säger till henne, "Jag hör vad du säger, men jag bryr mig inte". What!? Eller små söta flickor som gallskriker och sparkar i örondoktorns väntrum (var inte patienterna döva innan, så är dom det nu), när det är dags att ta på overallen inför hemfärd.

Man ska ju vara givmild och bjuda in sina vänner. Monstret kom på ett kort besök, svår att säga nej till. Sätter man hänglås på garderoben, sägs de bara växa och bli ännu värre. Nu har hon lugnat ner sig, kanske var hon bara sugen på en bit choklad? Hon har iallafall åter smygit tillbaka till garderoben, med svansen mellan benen. Där stannar hon förhoppningsvis kvar ett bra tag. Kanske ska jag lägga en Maraboukaka utanför, om ifall att?