Med ett leende på läpparna

Det nalkas sängdags. 

Och jag kan inte låta bli att fortsätta le.

Att le över sonen som äntligen tagit silverpingvinen. Den glädjen i hans ögon - åhhhhh -

efter allt han har slitit. 

Eller hans första tappade tand som verkligen är tappad. Nånstans, där ingen vet.

Så att vi fick ta kort med mobilen och messa tandfen, så att hon inte tror vi luras.

Eller när jag tänker på lil'sis som fick hybris när tandfen kom på tal.

Inte för att hon inte skulle få en guldtia (vilket jag trodde var problemet)

Nä, för hon absolut inte ville att "åbäket" skulle komma hit. 

Och för att hon är galet rädd för en änglalik varelse som lägger pengar i glas om nätterna.

Och så kan jag inte sluta le åt mina nyinskaffade fräknar.

Och det vackra motljuset, som bjuder upp till fotograferingsdans.....

Nu läggdags. Åt helskotta för sent som vanligt.

Men ändå med ett leende på läpparna.