Med snoken nere i marken

 

Dagar som dessa, vill jag bara köra näsan ner i marken

och klicka på avtryckaren. *klick*klick*klick*

Låta sinnena suga åt sig allt det vackra. Som vi så längtat efter.

 

I brevlådan dimper det ner glädjande besked.

Det blir bröllop i sommar!

Ja, inte mellan mig och mannen förstås - för vi är ju redan gifta.

Utan för två andra, som står oss nära.

 

Och kan man annat än gilla bröllop?

Nä.

För alla är glada och smått tårögda!

Två människor ger löften om sin kärlek tillsammans.

Det serveras god mat och dryck.

Och jag får en laglig anledning att köpa en snygg och dyr klänning.

 

Barnen hakar snabbt på bröllopssnacket under eftermiddagen.

På tu man hand i uterummet.

 

- "Mamma!", ropar I. "E säger att hon ska gifta sig med pappa!!!

Men det går ju inte, för han är ju redan gift med dig!"

-"Ska du gifta dig med pappa?" frågar jag E,

samtidigt som jag snabbt slungas tillbaka till lektionerna i litteraturhistoria 

och inser att hon drabbats av Elektrakomplexet.

-"Mmmmm", säger hon och nickar.

- "Men vet du, han är redan gift med mig. Så då kan han ju inte gifta sig med dig.

Vem ska du gifta dig med istället?", frågar jag.

- "Med dig", säger hon och pekar på mig med värsta leendet.

- "Men mamma, två tjejer kan inte gifta sig med varandra!",

säger en övertygad storebror som åter vaknat till liv i diskussionen.

- "Jo visst kan dom det", säger jag,  för jag vill att han ska inse att familjer kan se ut på olika sätt.

- Men det är ju ganska osmart! För dom kan ju inte få barn tillsammans!!

 

Där kapitulerar jag. Han kan den där sexåringen. Blommor och bin.

 Jag tänker att det finns ju andra sätt också att få barn. Men jag spar lite på den karamellen.

Det blir inte riktigt här och nu.