tisdag 20 augusti 2013

När man blivit med en förstaklickare...

Det är inte sant vad tiden går.
Ena dagen har man en liten bebis, len som en persika.
Som är besatt av bröstmjölk och doftar som den ljuvligaste, mest underbara mysparfymen.

Sen helt plötsligt har man en förstaklickare.
Som vill ha sidbena och skjorta på uppropsdagen.
Och som fått "babbi-tröjor" (Paul Frank´s Juliusapor = babianer)
på shoppinghuvudet och låter sin mamma hänga med i omklädningsrummet,
där hon får dela luftrummet med kraftiga fotsvettsodörer...
Man tror inte att den där bäbisparfymen ska försvinna
och bytas ut mot nåt annat, men det gör det.

Men trots att jag väldigt, väldigt nyligen blivit med en förstaklickare
(utan att jag förstått hur det hände)
så är han ändå min lille kille.
Bara lite längre. Bara lite mer medveten.
 


 

7 kommentarer:

Helenas enkla vardag sa...

Vilken liten snygging!! Och rätt var det är så är han tonåring, finnig och svär med en röst som inte håller..Tiden går så fort, så det är inte klokt!
Kram helena

Ida sa...

Vilken fin kille du har! Kram

Nellie - the Flying Hippo sa...

Fotsvett eller ej, bedårande är han i alla fall din försteklickare. :) Kram

Lena - gott för själen sa...

Stilig kille! Och cool bräda! förstår att han är nöjd. Ja, tänk så fort tiden går.

Kram Lena

My everyday life sa...

Ja vad tiden går! Min tjej började precis tvåan, vad hände liksom. Å andra sidan inser jag att jag börjar bli gammal när jag säger saker som -vad tiden går! Suck. Det är allt för snabbt.

Tack för tipset om programmet :)

Kram Nina

Unknown sa...

Finaste I! Ja, tänk vilka stora killar vi har.Tokigt. Helt tokigt.

Ann-Louise sa...

Ja vad hände med små kusinerna som du tog bolder när dom låg bredvid varandra på ett lapptäcke på golvet hos mormor?