Det är inte många kvar nu

Dom sinar drastiskt. Dom där sista julgodisarna.

Bara några stackare ligger kvar nere på plåtburkens botten.

Räknar ner mot slutet. Och försvinner i ett nafs.

Precis som de resterande dagarna av det här året.

Dom svischar bara förbi. Kapuff!
Och man vet knappt, om det är torsdag eller söndag.
Eller nån annan veckodag för den delen.
Fast idag är det iallafall födelsedag.
Hans. Han jag är gift med.

 

Den firar vi genom att låta kiddosarna få sätta sig på hästryggarna.
Ronjas och Malvas.
Och där sitter dom som kung och drottning,
medan våra fötter gör sällskap med trettiotvå hovar i lerig mark.
Fast dom älskar det där. Det kungliga paret.
Att få borsta och rykta.
Trava i raketfart. Och lukta häst....