Han är som jag

Granen har fått sin rätta plats.

Och sin rätta klädsel.

Jo men det blev ju så - att jag tog bort dom där röda kulorna i smyg.

När barnen inte var hemma.

 

Och nu börjar några av klapparna joina juleträdet också.
(några med hemmagjorda etiketter av pepparkaksformar.
Sådana som vi sågs hos lil´sis kompis igår.
Och bra idéer är visst till för att snos. Så det gjorde vi)

Till sonens stora förtjusning.

För han är ju som jag. Var. När jag var liten.

Gick fram och kände och klämde.

Skakade och konstaterade.

Och gissade rätt på nolltid.

Till mammas stora irritation.

För hur kul är det när innehållet avslöjas innan det är dags på riktigt?

Jag förstår henne idag.

Men jag förstår också honom. Och hans nyfikenhet.

Och jag förstår det där med att äpplet inte faller långt från trädet....