Jag kan inte låta bli att älska mina lediga fredagar.
När han-jag-är-gift-med står med hårtorken nere i hallen i ett
tappert försök att få Big Bro´s vinterkängor torra som snus.
När jag och lil´sis ligger kvar i dubbelsängen och
hon viskar "mamma kan du inte komma närmare".
När vi tjejer busar till det och äter frukost framför Bolibompa.
När jag vet att, om några timmar får vi hämta Big Bro så fort skolan är slut
och sen köra fredagsmys hela eftermiddagen lång.
När vi tjejer få piffa till oss lite och lämna föriskostymerna hemma.
När jag får vara med mina barn så mycket jag bara kan......
För nog måste det väl vara det bästa. Att som förälder få vara med sina barn.
Och barnen får vara med sina föräldrar.
Jag har tänkt mycket det där.
Att vissa barn sägs ha det bättre på förskolan än hemma med sina föräldrar.
Inte pga ekonomi, utan för att man som förälder tycker det är jobbigt att vara med sina barn.
När man som föräldraledig "skriver in" sig på kurser som man aldrig går på,
för att få lämna sina barn på förskolan. För att hellre fika med väninnorna.
Som om ens egna barn bara är till besvär...
Sånt gör mig ledsen. Å barnens vägnar.
För helst av allt vill jag bara vara med mina barn.
3 kommentarer:
Visst är det så, underbart att vara med sina barn, så länge dom vill vara med sina föräldrar. Min grabb är snart 17 och jag njuter till fullo när vi gör något tillsammans. Vi föräldrar är inte så roliga längre, som kompisarna ;)
Önskar dig en trevlig helg.
Kram Pia
Håller med dig, det är det allra bästa!! Finaste fina är de....
Och vad lik hon är dig, din lilla prinsessa! :)
Kram Jennica
Oj, hade ingen aning om att folk gör så. Hur tänker man då?! Möjligen uppskattar man den pedagogiska biten på förskolan och känner att man inte klarar det själv, dag efter dag. Men att göra det bara för att bli av med dem?!
Kram Lena
Skicka en kommentar