Jag kan liksom inte låta bli

Den där lilla tannalösa saken börjar glufsa i sig vanlig mat nu. På riktigt.

Och aptiten, den finns där.

Själv ligger jag i soffan. Låter solen skina på mig genom fönstret.

I hopp om att värma min frusna kropp. 

Och jaga bort det stora ångestmolnet som virat sig runt min kropp.

Ångest över att behöva vabba. 

Över dessa förbannade månader då man hela tiden går på halvfart med nåt bacillskit i kroppen.
Ångest över att behöva lämna mina kollegor i sticket och veta hur de får 

knepa och knåpa för att få det att gå ihop.

Vabruari, Vabruari, Vabs och Vabril...
Jag gillar´t inte....

Men idag är det Alla Hjärtans.

Nylevererade tulpaner har gosat in sig i en vas.
Muffinsar är redo för angripas av två hungriga barnkäftar.
Och presenterna till mina kära är klara.
Jo, jag vet att det är ett påhitt för att öka handeln och vårt materialistiska behag.
Men jag kan liksom inte låta bli.
Att överraska med nåt litet....

Happy Valentine!