Ett ställe att bli förälskad i

Han-jag-är-gift-med säger att jag fotograferar lite för mycket ibland.

Att jag lägger för mycket fokus på klickande när vi är iväg nånstans.

Så kanske det är? Vad vet jag?

Själv tycker jag att jag får för lite fotograftid när vi är nånstans.

Att jag alltid springer runt halvstressad med kameran om halsen,

medans övriga familjen stönar och ropar, "men kom nu då!"

 

Ibland när jag hamnar på ställen som jag fullkomligt förälskar mig i,

så måste jag ha pekfingret på avtryckaren hela tiden.

Jag faller in i nån slags bildkoma och ser saker överallt som jag vill föreviga.

Bilder som jag vill klippa ur sammanhanget och göra till mina egna.

 

Så blir det när jag och han-jag-är-gift-med får ett dygn på tu man hand.

När vi åker genom hela Skånes västra kust och fortsätter långt uppför Hallands.

Ge-pe-essar oss från motorvägen, ut mot små grusvägar.

Mitt ute i ingenstans.

 

Där ligger den gamla kvarnen. Som Krickelin berättat så varmt om.

Där vi står vid cafédisken och hör hur vattenmassor dånar under fötterna på oss.

Där det vimlar av lockande hembakat,

men som ändå får oss att ta ett beslut om hemkokt tomatsoppa.

Sån som var och en får hälla upp på burk.

Och som smakar fylligt och smaskens på en och samma gång.

 

 

 

 

Sen sitter vi där ute i solen.

I lä. Alldeles intill Strömma Farmlodge.

Låter oss njuta av en måltid utan att bli avbrutna.

Innan jag får gå ner till butiken och förälska mig lite till.

I porslin. Sånt som absolut skulle kunna få bo hos mig.

Men som tillsvidare bara får finnas hos mig på bild.

 

Ett ställe att bli förälskad i.

Ett ställe att verkligen vilja återkomma till.

Amen.